Sandbergsmetoden eller Min man missionären.
Men även den lilla ekonomin intresserar han sig för. Hans paradnummer är pensioner och sparande. Och det försöker han missionera så gått han kan. Han förvaltar halva släktens pensioner. Och nu när många vänner börjar känna att pensionen kommer smygande bakifrån så har de kommit och börjat fråga, ibland kanske lite försent tyvärr. Hans stående kommentar om detta är; ”Folk kan ägna dagar åt att köpa ett kylskåp men åt sin pension ägnar de inte en minut”.
När barnen var små hade han inte utvecklat detta så långt, annars hade nog deras veckopeng sett helt annorlunda ut. Men när de fick sitt egna barnbidrag och studiebidrag började han sina föreläsningar om sparande, om vikten att ha koll på månadens utgifter och spara på kort sikt och på långsikt. Gick det inte ihop fick man börja jobba. Och så predikade han sitt livsmotto; ”Spara är bra för framtiden, men det är ränta på ränta som kommer göra skillnaden”.
När de blev 18 år öppnades var sitt konto på förvaltningsbolaget Spiltan, Spiltan Stabil. Det var här som nu det långsiktiga sparandet skulle ske och där den beryktade ränta på ränta effekten skulle uppstå. Spiltan blev from nu synonym för barnen för ordet fondsparande. Spara = Spiltan.
När David tagit studenten så fick han timjobb på äldreboendet, någon månad jobbade han mer än heltid, medan det en annan månad bara blev några dagars jobb.
Vi var båda överens om att David skulle betala hemma för att känna att det kostar att leva. Samtidigt behövde vi ju inte hans pengar, hade vi kunnat försörja honom i 19 år kunde vi nog betala för honom något år till.
Jag fick höra förslaget att man kunde ta betalt av barnen men sätta in det på ett sparkonto utan deras vetskap, och så fick de pengarna när de flyttade. Det tyckte ju Kenneth i och för sig var en god ide, men då lärde de sig ju inte att spara? Så då utvecklades Sandbergsmetoden.
20 % av det som fanns på sista raden på lönebeskedet skulle sättas av, med vissa tak och golv beroende på anställningsförhållande, lönemöjligheter och familjens hushållskassa. Hälften, dvs 10 %, betaldes till oss och 10 % betalades till den nu så välkända Spiltan. Kenneth hade (och vad det gäller Angelica har) stenkoll på kuvertet från Spiltan i början av månaden. Kom det inget blev det förhör, och om man inte betalade till Spiltan så var man tvungen att betala kvarvarande 10 % till oss. Det kom man inte undan!
Tror att det någonstans fastnat, att spara har blivit något helt naturligt för båda barnen. Sen får man nästan uppmana att man får också lov att använda sina sparade pengar. De är dina. Och trots att David bott hemifrån i över två år och är snart 26 år, så måste han bekänna för pappa om han inte har kunnat spara då det varit dåligt med pengar; ”Men nästa månad då får jag stor lön så då skall jag spara desto mer”. Och när de nu betraktat sitt innehav så kan de båda lite förvånat höja på ögonbrynen och säga; ”Så mycket, men det har ju inte jag satt in?” Nej, men nu har pengarna jobbat åt dig.
Kenneth försöker missionera budskapet till barnen och de unga vuxna runtomkring, går lite si och så. Men så får han ett meddelande, Hej farbror, satt in min första peng på Spiltan eller Hej, jag är nu stolt fondsparare i Spiltan //Kira. Eller kompisar till barnen som plötsligt säger, jag vill också spara kan du hjälpa mig? Då känner han sig nöjd.
Och så hård är inte Kenneth, han inser att det finns månader och situationer då man inte har något över att spara. Men även 20-50 kr kan sparas säger han, och glöm aldrig ränta på ränta effekten!
PS Det finns andra fonder än ”Stabil” och andra fondbolag en Spiltan som också till en låg avgift ger en bra avkastning (men det är dumt att chansa) DS.
