Traktens affärer - från öppning till stängning
Det är i början av 70-talet. Jag och min syster får följa med och handla i affären i Stjärneberg. Vi går alltid in via lagret, det gör alla. Affären är nog inte större än 50 kvm men är en hel värld för mig, den har allt vi behöver. Mamma går runt i butiken och plockar ihop lite varor från hyllor och den lilla frysen. Jag och syrran stannade framför den lilla godishyllan, det borde kunna bli godis till lördagen. Pappa är kvar där ute för att tanka bilen vid affärens bensinpump.
Handlaren Aldén har sin bruna rock på sig, det har han alltid. Jag säger alltid farbror Aldén. Han fru brukar också vara i butiken och hon har också en brun rock. Mamma och Aldén småpratar med varandra om lite skvaller och väder och vind.
-Jag skulle vilja ha fem fläskkotletter tack, säger mamma.
Aldén går fram till den lilla charkdisken och plockar ihop.
Ååå tänker jag, fläskkotlett det gillar jag och det får vi inte så ofta.
-Och en bit ost tack. Vi får smakbit, jag också som nu står med näsan mot glaset. Syrran är mer intresserad av godiset.
Och så tobak till farfar, det behövs ingen mer information för Aldén vet vilken tobak farfar stoppar sin pipa med.
-Så vill jag betala vad vi är skyldiga, säger mamma. Det var aldrig problem med krita, någon åkte förbi och plockade med sig varor ut eller så kom posten och levererade paketet. Mamma ringde in sin nota innan en viss tid på morgonen, Aldén skulle hinna packa och sedan kom posten in till affären och hämtade paketen. Några timmar senare så kom posten in till vår dörr, med tidning, bruna kuvert och paketet från affären.
Detta var en av de få livsmedelsaffärer som jag var inne i som liten, här fanns allt som behövdes. Kanske fick följa med till Eklunds i Valdemarsvik någon gång, som för mig var en enorm affär. Det var här i Valdemarsvik som alla affärer fanns och det var här handeln hade bedrivits sedan Valdemarsvik blev en köping.
År 1895 fick min farfars far Karl Johan köpa Bankeböte och hans bror Anton köpa granngården Slätvik av sin mamma. Här kan du läsa mer om det: https://frnladugrdsplantillstureplan.blogg.se/2015/january/bankebotes-historia-och-en-morbror-haradshovdingen.html.
Samma år kom också ryska medborgaren Michelow till Slätvik och öppnade affär i huset bredvid Antons och hans fru Hildas hus.
Då hade det i Slätvik tydligen redan funnits en enklare affärsbod i en visthusbod i några år, denna affär hade troligen gått bra då handlaren nu ville driva en större affärsverksamhet och flyttat. Det var det som sedan skulle utvecklas till den affär som fanns i Västertryserum och som på senare tid var känd som Nyborgs lanthandel.
Michelow stannade bara i två år och nu var det meningen att Antons syster och make skulle komma hem från Amerika och driva affären. Tyvärr händer det tragiska att systern och den ena sonen insjuknar på färden hem och båda dör. Maken och den andra sonen vänder tillbaka till USA.
Nu drev Anton och Hilda Pettersson affären själva fram till 1912, då flyttar hela affären upp till Stjärneberg, där det redan drivs affär sedan 1908.
Men Slätvik var inte först med affär i trakten, både i Långrådna, Knappekulla och i Lövbo hade det drivits affärsverksamhet tidigare.
Före 1846 så fick ingen bedriva affärsverksamhet på landsbygden då det var ämnat för stadens borgare, men genom 1846 års förordning tillåts nu handelsbodar få drivas på en radie på mer än 3 mil från en stad. Så detta gällde inte dessa trakter då det var för nära Valdemarsvik utan det var först 1861 som det blir helt fri näringsverksamhet.
1865 utfärdades tillstånd för handelsbodar både i Knappekulla och i Långrådna, och 1874 tillkom en handelsbod i Lövbo.
1899 startade konsumentkooperationen och både Långrådna och Stjärneberg skulle på 1920 talet bli Konsum.
Men det fanns även affärer i både Vallby och Ingelsbo och affären i Västertryserum.
Idag kan det te sig märkligt hur alla dessa affärer kunde gå runt under den första delen av 1900-talet men vi hade fortfarande en stor befolkning på landsbygden trots den stora urbaniseringen vid slutet av 1800-talet.
Vid sekelskiftet 1900 fanns det ca 5 miljoner människor i Sverige vilket var en fördubbling sedan 1800.
75 % av dessa bodde fortfarande på landsbygden. Många var självhushållande men det fanns ändå ett stort underlag för dessa affärer.
När vi kommer in på 1960 talet så är det den omvända siffran, ca 75 % bor i städer och ca 25 % på landsbygden.
1962 lade Lövbos affär ner och 1965 så stängdes Långrådnas Konsum ner. I Stjärneberg så överläts nu butiken till deras föreståndare Olle Aldén som fortsatte verksamheten som Ica-handlare.
Vallbys affär stängdes också ner 1965 medan den i Ingelsbo by håller ut till 1973. Affären i Västertryserum blev den sista affären i Östergötland där du kunde handla över disk, men 2006 lades även den ner.
Aldén sålde verksamheten 1977 och efter ett kort mellanspel av några andra handlare kom Lillan och Jan Andersson. De fortsatte att driva affären till 1987 då det inte gick längre.
Och mamma fortsatte i alla år att stanna vid Stjärneberg och handla, - Om jag vill ha affären kvar då måste jag fortsätta att handla sa hon när många tyckte att det verkade onödigt när hon ändå var inne i Valdemarsvik varje dag för att jobba.
Tror varken jag, mamma eller Aldén kunde tänka sig i vår vildaste fantasi när jag gick runt i affären i Stjärneberg att jag 25–30 år senare skulle irra runt i gångarna på det enorma ICA Maxi i en Stockholmsförort. Att jag med blotta förskräckelsen tagit mig förbi leksaker, böcker, kläder, husgeråd, och en utförsäljning av förra årets vinterkappor. Ett barn i kundvagnen tjattrande om vad hon tyckte om och inte tyckte om samtidigt som jag letade efter de i tråg och plastinpackade fläskkotletterna som skulle vara på extrapris. Och det andra barnet som kommer släpandes på en två liters coca-cola och en märklig italiensk korv han tror är god, samtidigt som han högljutt ifrågasätter varför inte han får Oboj som alla hans kompisar får.
Eller att jag ytterligare 10 år senare skall gå runt i Hemköps enorma mejerirum, stor som en mindre villa, större än hela affären i Stjärneberg, letandes efter en yougert som inte är smaksatt bland en oändlig massa olika yougert.
Vi åker förbi husen där de gamla affärerna drivits, de gapar tomma, övergivna och bortglömda, Stjärneberg, Lövbo, Långrådna, det är svårt att se dem som mötesplatsen, medelpunkten, där alla träffades. Några andra har blivit bostäder och fått andra uppgifter i sina husliv. Men blundar du kan du se och höra livet, tjattret, skratten, kärror som rullas eller varubilen som kommer backandes. Men när du tittar upp så blir det tyst igen.
