Sri Lanka
Men så fort vi kommer ut på vägen inser vi båda att sova blir svårt, eller frågan är om man vill sovandes med slutna ögon möta döden eller om man vill göra det med öppna ögon?
Här finns bara en riktig trafikregel, det är vänstertrafik, även om det känns som det ruckas även på det till och ifrån. Störst kör först och kan mopeder och motorcyklar åka emellan då gör man det, det gör man i och för sig oavsett om man kan eller ej, och de små tuk tukerna kör gladeligen på insidan i vägrenen om det går. Men man verkar ändå stanna för rödljus.
Lördagsmorgon och massor med trafik. Fullkomligt galna omkörningar är en regel, människor som springer rakt ut framför bilen och tuk tukar som gör en högersväng mitt framför oss. Galna trafikstockningar pga att alla kör först vilket ju inte går så bra. Alla tutar hela tiden. Hur som kommer vi igenom detta trafikinferno och kan svänga ut på den nybyggda High way.
När vi betalat vägtullen och väl är uppe på den nybyggda motorvägen går det lätt och fort, här åker bara de välbeställda och turisterna.
Vi är på Sri Lanka och på väg söder ut mot turistbyn Bentota. Turisterna har tvekat lite att komma hit på grund av att det trots ganska korta avstånd är så många transfertimmar för att ta sig från flygplatsen. Tiderna har nu halverats med den nya motorvägen och ännu bättre och säkrare skall det bli när det är helt klart.
Vi har hört mycket gott om denna vänliga och grönskande ö. Och det skall snart visa sig stämma väldigt bra.
Sri Lanka är en önation i Indiska oceanen, sydöst om Indien med 22 miljoner invånare på en landyta som är en tiondel av Sveriges. Här är 70% buddister och övriga är hinduer, katoliker och muslimer.
Under det tidiga 70-talet var detta svenskens mest avlägsna chartermål och under hela 70-talet en stor turistdestination för svenskarna. Det var främst Hikadua och stränderna söderut som var turistorterna med fantastiska möjligheter till att dyka och att surfa.
Men andra resmål som Thailand dök nu upp på vår karta och i början av 80-talet startade inbördeskriget i Sri Lanka som skulle sarga landet så länge. Det var de tamilska separatisterna i norr som villa ha en egen stat. Under en tid var landet helt stängt för oss, men i början av 2000 talet började vi resa hit igen. I december 2004 slog tsunamin till med full kraft mot landet.
50 000 människor dog här men det var bara 18 st som var svenskar. Vågen tog bland annat ett helt tåg som var på väg söderut längst kusten, 1270 människor dog av de 2000 som befann sig på tåget.
Turistorterna i söder blev svårt förstörda och korallreven längst med Hikadua slogs sönder av vågen.
Turisterna försvann igen och dessutom tog inbördeskriget ny fart. År 2009 kunde man så äntligen få fred och efter det har man kunnat lägga pengar och kraft på att bygga upp landets turistorter igen. Och nu börjar vi komma tillbaka till denna gröna, sköna ö med underbara stränder varav långa bitar fortfarande ligger tomma, här behöver man inte trängas. Många sjöar och massor med floder, berg och regnskog ger mängder av möjligheter till upplevelser.
Vi blir väl mottagna på vårt ganska fina hotell i Betota. Efter en liten guidning och avnjutning av utsikten från vår balkong sover vi någon timme. Det är mulet och lite regn när vi kommer men alla garanterar att det är bara tillfälligt. Efter lunchen bestämmer vi oss för en liten promenad på stranden för att sedan ta ett bad.
Vi vet inte riktigt hur det går till, vi som är tämligen luttrade brukar akta oss noga för att låta någon försäljare fånga oss de första dagarna innan man har koll, men helt plötsligt befinner vi oss tillsamman med en artig och mycket pratsam man på väg för att titta på ett litet räddningcenter av sköldpaddor. För att sedan finna oss i en örtträdgård där vi får en lektion i vad alla örter kan läka och bota, eksem, diabetes, huvudvärk och muskelvärk. Vi får en avslutande nack- och huvudmassage av några ”studenter” i naturlära i örtträdgården innan vi så äntligen lyckas ta oss tillbaka till hotellet och få ta vårt första bad. Men vi har fått massor med information och nya kunskaper och naturligtvis lite erbjudande om utflykter som vår nya vän kan ordna.
Vi skall sedan upptäcka dessa vänliga, lite ödmjuka men ack så envisa ”guider” lite överallt, men vi lär oss att undvika dem och vi vet ju att ju brunare vi blir ju mindre erbjudande får man.
På dagarna är det ganska lite folk på stränderna, det finns inga solstolar här på stranden utan de flesta håller sig under parasollen vid hotellpoolen för att ta något enstaka dopp i havet.
Men på kvällarna blir det massor med folk, här bjuds vi på fantastiska solnedgångar och turister från alla möjliga länder blandas med de inhemska. Gäng med lankesiska ungdomar, kineser som lockats ut när det blir svalare och muslimska kvinnor i heltäckande dräkter, badar och kastar sig i vågorna. Några spelar vollyboll eller cricket på stranden.
Stranden har bra surfmöjligheter och många passar på att hyra boggi board eller att ta lektioner för long board och lär sig att stå upp och surfa. Här på eftermiddagen och kvällen bjuds de på bra vågor och tillsammans med proffsen ligger de ut i vattnet och väntar på den rätta vågen.
Vi besöker marknaden och blandar oss med stadens alla människor som har gett sig ut på Monday market, Här kan allt köpas, fisk, bananer, grönsaker, tyg, barnkläder, hinkar, lotter, strumpor och underkläder. Massor med människor mest kvinnor, och sen kommer tuk tukarna med mannen som hämtar upp med hela veckohandlingen. Vi klarar inte av att vara här så länge, lukter, värme och alla människor är lite påfrestande.
Tack vare vår guide på stranden lär vi raskt känna en familj från Uppsala. Mamma Birgitta är här för 31 gången vilket imponerar på oss.
Vi bestämmer att hänga med dem på en flodutflykt som vår lankesiska strandvän skall ordna för att spana efter krokodiler. Vi ser dock bara ett krokodilhuvud, men vi har alla varit med förut så ingen förväntar sig så mycket. Det blir dock en trevlig tur längst med orörda skogar och mangroveträsk, vi ser örnar, några varaner och en orm samt en ansamling härliga näckrosor och vi besöker en kokosnötshantverkarfamilj. Så bjuds vi på ett stort fat med färsk frukt; ananas, passionsfrukt och melon, så vem kan klaga.
De dåliga vägarna gör att det tar en stund att ta sig till de olika utflyktsmålen. Vi väljer bort Yale, den näst största nationalparken som vi var sugna på, och bestämmer oss för en delfin och valsafari. Det är säsong för blåvalarna som nu mellan januari och april håller till utanför sydkusten.
Halv fem på morgonen far vi iväg i mörkret, vilket i sig är ett litet äventyr i denna trafik. Vi kommer fram till vår väntande båt när solen håller på att gå upp och straxt efter far vi ut tillsamman med ett gäng andra båtar. Vi möter fiskarna som är på väg in med morgonens vittjade nät. Rakt ut i havet styr vi medan solen stiger allt högre på himlen och man sitter och nickar till i sin flytväst, av den sövande, gungade färden.
Men så plötsligt, efter så där en 30-40 minuter börjar det röra på sig, vi har delfiner hoppandes lite längre bort. Straxt efter ser vi några till lite närmare, men fler delfiner än så blir det inte idag. Vi tuffar vidare och jag har nästan somnat igen när några börjar larma, blåval föröver. Långt borta ser jag något litet och vatten som blåses upp, jaha tänker jag det var inte mycket. Men så efter en liten stund ytterligare vatten som sprutar och en blå rygg, nu lite närmare. Jag vaknar till. Och vår kapten svänger om och sticker snabbt iväg före de andra båtarna och så plötsligt hör vi ett frustande och där 100 meter fram ser vi den blåa enorma ryggen komma upp två, tre gånger och sen kommer stjärten och plask borta. Vi åker en liten bit och vi spanar alla febrilt framåt, och plötsligt alldeles till höger om oss, det där frustande ljudet vi nu lärt känna och där är den igen eller om det är kompisen. Under ca trettio minuter får vi se flera blåa ryggar och ett tag två på en gång. Så fantastiskt att stå där och se dem så nära.
Visst, lite undrar vi om dessa safaribåtar som jagar runt efter dem är så bra, skrämmer vi dem? Men det är i alla fall bara för en kort stund, vi vänder ju straxt hem igen och de får vara ifred igen. Och, tänker jag, att om de inte velat hade de säkert kunnat lämna oss bakom sig och dragit, men de stannade och visade sig om än för en liten stund.
På vägen tillbaka längst den vackra kuststräckan ser vi massor med fint och roligt bla Stick fishing, fiskare som sitter på en pinne ute i korallerna och fiskar, på denna korta strand på Sri Lanka är det enda stället i hel världen som de finns.
Vi tar en extra tur genom staden Galle. Vi stannar och ser på minnesstenen och Tsunamibudan som restes till minne av det tåg som vågen tog.
Om jag vill resa hit igen? Ja det vill jag verkligen och nästa gång skall vi resa runt och bo på flera ställen vilket är ganska lätt att göra här, på denna vänliga och tillmötesgående, gröna, vackra ö.
