Från ladugårdsplan till Stureplan

Vi drar K-märkt historien vidare fast vi vänder på allt. Ut på landet för länge sedan och inga K-märken och resterna är bara lite sten.

I somras så nämnde jag för de yngre medlemmarna i familjen om ett möte i Bränneri-kröken. De tittar något oförstående på mig och jag inser att de inte vet. Kröken vet de, 90-graders kurva, något felaktig lutning, som inte är rolig i snö eller halka eller att möta vare sig en bil och än mindre en lastbil.

Men namnet var för dem obekant. Och naturligtvis är det så vi tappar bort saker för att vi slutar säga dem, prata om dem och plötsligt är alla som minns borta. Min farfar hade många namn på platser, gärden, ängar, vägar, backar  och krökar, namn som jag tyvärr känner försvinner bort, jag har glömt och pappa som kunde minnas finns inte längre.

Varför det heter Brännerikröken kan ni nog gissa. När jag var liten så minns jag dock att jag länge trodde att det var ett bränneri för tegelsten, för att det låg tegelstenar längst med vägen. Kanske var det rester av det som jag ju senare skulle förstå hade varit ett brännvinsbränneri.

En skylt märker idag ut platsen, bara en femtio meter ner från Kvädövägen, här har Fågelvik slott haft från någon gång på 1600-talet fram till 1855 ett bränneri. Här kan du också läsa att 1839 så har man beskrivit hur man här under en 8 månaders säsong framställde 25 000 kannor = 65 000 liter. Samtidigt nämns att man i bränneriet i Lövbo, någon halvmil bort, framställer lika mycket. Allt gjort på "potatoes" som skördats på Fogelviks domäner.

Brännerikonsten är gammal och det lär vara araberna som spred den kunskapen vidare ut över världen.

Sveriges rushistoria sträcker sig till den hedniska tiden men då var det mjöd som gällde. Till Sverige nådde bränneritekniken under senare hälften av 1400-talet. Men då den framställdes av importerat vin var det en dyr och omständlig sak.

Men under 1500-talet utvecklades tekniken. Under Johan den III krigståg i Ryssland under andra hälften av 1500-talet lärde man sig ny teknik. Dessutom fans det många ryska krigsfångar som kunde hjälpa till här hemma att utveckla tekniken att göra brännvin på spannmål.

Perioden mellan 1500-talet och 1800-talet har kallats det stora nordiska ruset. Dessutom blev det matbrist då stora mängder spannmål gick till brännvin.

1850 etableras det första systembolaget i Falun. 1855 infördes reglering av försäljning och servering av sprit. 1860 förbjöds husbehovsbränning och där någonstans så försvann bränneriet i Fågelvik.

Huset fick förfalla och nu finns bara lite stenar efter rester av en mur.

1922 utlystes en folkomröstning om ett totalt rusdrycksförbud. Resultatet blev 49% för ett totalförbud och 51% mot. Tänk om det blivit tvärtom? Någon sa att om spriten uppfunnits idag hade den förbjudits då den ansetts livsfarlig.

Om man fortsätter vägen bort längst med ån så kommer man till ruinerna av Fågelviks gamla slott, men det är en annan historia som vi tar en annan gång.

För dig som vill veta mer om traktens utskänkning och sprithistoria rekommenderar jag att titta in på Facebook sidan ”Du vet att du är från Valdemarsvik”, bland upprörda känslor om ombyggnaden av centrum och vackra höstbilder så hittar du en serie inlägg av traktens historiker Anders Bockgård där han berättar om detta. Mycket lokalt men som så mången gång förut så är det bygdens historia som är en del av landets historia och gör vår gemensamma historia.