Från ladugårdsplan till Stureplan

Så var midsommar över. Efter en fantastisk helg med umgänge, sol och bad så var allt slut och alla far hem. Ännu en midsommarhelg som vi lagt bakom oss. Ett litet hål i magen, en liten ångestknut över att allt tar slut så fort, om livets alla delar som nyss var framför mig, plötsligt är bakom mig.

Ständigt denna tid som bara rusar fram, veckorna består mest av fredagar o måndagar. Hur kan det redan vara maj, det var ju nyss vinter och helt plötsligt är sommaren slut och hösten har kommit, men innan man vet ordet av så packar man ner julstjärnan i källaren igen.

Våra politiker och styrande talar om pension vid 70, men av mina vänner som nu börjar fundera lite på pensionen finns ingen som kommer jobba en dag efter 65 säger de, de flesta är helt inställda på 61 och jag vet även de som aktivt planerar för 55.

Vi är kanske inte slitna i kroppen som våra far- och morföräldrar var, men vi är mentalt slitna. Ekorrhjulet är för snabbt och för intensivt. Visst 2 veckor i Thailand, men det väger inte upp pressen, stressen o livspusslet som skall läggas varje vecka.

Under midsommardagen läser jag det sista i Lasses Bergs bok Uttåg ut Kalahariöknen, så många kloka tankar och analyser och funderingar. Vem vi var och vem vi  blev och hur mänskligheten skall formas i framtiden. Och hur vår utveckling går fortare och fortare.

För 100 000 år sedan började vi utveckla verktyg och för 60 000 år sedan började vi lämna vårt liv på savannen i Afrika och sprida oss ut över arabiska halvön och vidare i världen. Vi började jaga och utveckla våra vapen för jakt. Vi kunde lagra mat och lägga upp förråd och blev bofasta, vi flyttade in i grottorna. För 10 000 år sedan började vi odla marken efter att istiden lämnat och värmen återkom.

Under alla dessa år så var livet för människan begränsat, man föddes in i ett sammanhang, man fick samma liv som sina föräldrar, så som livet tedde sig när du föddes tedde det sig när du dog. Ditt liv bestod av din by och de närmaste omkring dig. Den tidshorisont som fanns var en livstid. En utveckling skedde långsamt och det tog lång tid att sprida nya idéer.
Men idéerna spreds snabbare och snabbare och människans tidshorisont krympte.  Det liv och samhälle som fanns i Västeuropa när farmor och morfar föddes finns inte kvar. I dag är tidshorisonten politiska mandatperioder eller företagens kvartalsperioder. Vi lever i en ständigt föränderlig värld och hur fort och hur mycket vi än lever är vi medvetna om att vi kommer aldrig hinna allt vi vill, saker förändras och utvecklas för varje år, vi måste ständigt uppdatera oss. Vi vet en massa mer än våra förfäder visste och vi följer allt som händer i världen genom att ständigt få nyhetsuppdateringar, snart vet vi vad som hänt innan det hänt.

Denna galet snabba utveckling är inte bra för vår miljö det vet nog snart alla, men hur bra är den för människan och dess själ? Samarbete och gemenskap är det som vår långa evolution gav oss. Men vårt moderna liv ser inte riktigt ut så längre, vi är flexibla men mår allt sämre. Istället för några timmars arbete om dagen så är det några som sliter livet ur sig och andra som inte får arbete alls utan ställs utanför. Ingen mår bra.

År 2010 led 38,2 %  av Europas befolkning av mental störning så som sömnproblem, depressioner, ångest och trötthet. Vi har ingen siffra att jämföra mot för 100 eller 5 000 år sedan. Kanske vi också har en förmåga att sjukdomsstämpla personlighetsdrag i högre grad. Men siffran är hög och säger något om Europas mentala hälsotillstånd. Och även om våra politiker kämpar mot långtidssjukskrivningarna så vill de snarare öka, och ökningen beror på mentala sjukdomar och stress.  

Kanske vi måste få till en strukturomvandling nu, både för vår miljö och för vår själ. Lära oss att leva på ett långsammare sätt och ett hållbarare sätt. Kanske kan vår teknik hjälpa oss att hantera både miljöfrågor och arbetsbelastningsfrågor. Jobba mindre, sjunga mer, skratta mer, njuta av konst och det vackra och njuta av varandra. Hjälpa varandra, lära oss laga mat på riktigt igen, mindre saker att äga och fler långa promenader i skogen. Människan är så duktig på att anpassa sig efter förhållande  och miljö, men denna gång har vi inte 10 000 år på oss, kanske vi måste göra något drastiskt på 10 -20 år?

Bakom mig i soffan har fotbollstittarna tystnat, de sover gott lite lutande mot varandra. Inte för att de haft en slitsam vecka bakom sig utanför att de är trötta av umgänge, lite för sena kvällar, värme och sol. Och ute har det börjat regna. För mig ytterligare två slitsamma veckor kvar innan semestern men kanske lite lättare att stå ut med lite styrka från midsommarhelgen med i bagaget.