0

Det här med avlopp och toaletter är ingen simpel skitsak

 
Vi har länge vetat att vi  på något sätt måste åtgärda avloppet på gården. Frågan var bara hur? Kosta skulle det göra hur vi än gjorde och när vi än gjorde det.

Eftersom vi ligger så direkt vid Östersjön så krävs ett högre skydd mot fosfor än något längre in i landet.
Skall vi ha en vattenklosett så krävs nu ett reningsverk. Reningsverk klingar dyrt, service avtal, kemikalier och helt beroende av tekniken.  Kändes tveksamt.

Kanske vi kan nöja oss med att åtgärda avloppet för endast BDT vatten (Bad, disk och tvätt)?
Vad finns då för toalett alternativ? Sluten tank eller förbränningstoa? Jovisst men en förbränningstoalett är främst för fritidsboende. Vad det gäller sluten tank meddelar kommunen att vi kan få möjlighet till en större sluten tank, men denna lösning ser kommunen som en temporär lösning. Du får ett tillstånd i 10 år i avvaktan på en bättre lösning. Ja det lär ju knappast bli aktuellt här med vad kommunen menar med  bättre lösning, om vi inte gemensamt med fritidshusområdet kan anlägga en egen reningsanläggning
Folk runt oss i branschen säger, akta er för sluten tank, det är främst för fritidsboende. Blir lätt fler tömningar än avsett.

Å suckar syrran vad är det för fel med ett hederligt utedass som förr i tiden, med det fanns det inget som kunde gå fel. Mörker och kyla påminner jag henne.

Ett tredje alternativ dyker upp, en komposttoalett, ett modernt dass för att ha inomhus. Separerat urin och filialer, komposteras direkt, behöver aldrig tömmas. Men det kräver högt utrymme, typ placeras i källare. Hur löser man det?
Men det märkliga är att det inte är det som får folk att tveka och som gör att man har svårt att tänka sig denna form av toalett, nej det är känslan av obehag att sätta sig på ett svart hål och att inte kunna spola.
Hur fort ställde vår hjärna om oss till att man skall ha en vit, ren porslinsskål och man skall hälla vatten över skiten? Den tiden som vi haft WC är inte ens mätbar i jämförelse med tiden med dass och avträden?

Vatten, avlopp och dasshanteringen var orsaken till att smittor och sjukdomar spreds främst i våra städer. Öppna avlopp och gemensamma utedass. Att vattentvätta händer och ansikte inför kyrkobesöket var nog den vanligaste rengöringen i både stad och landsbygd. Att tvätta hela kroppen skedde några gånger om året tex till jul.
För de flesta stadsbor var det sjöar och vattendrag som man fick tvätta sig i ordentligt. Eller i en balja på gården eller i köket. Speciella bad och tvätthus fanns, men det kostade pengar. Tex så var Rosenbad ett sådant känt bad och tvätthus i Stockholm, därav namnet.

Under 1700-talet så började även tvätthus upprättas i separata hus på landsbygden, gärna en bit bort pga brandrisken. Även dasset fanns en bit bort från huset, ofta närmare ladugård och uthus än bostadshuset. Det gjorde det inte så trevligt att ta sig dit de mörka kvällarna. Då kändes det bättre att gå dit tillsammans. Ofta så var dasset försett med flera hål för att man skulle sitta två och två eller ännu fler. Man var ju många gånger trångbodda och många i hushållet. Skulle man prata i enrum så var det till dasset man fick gå. Därav namnet hemlighuset.

Fjölhålen från Uddens gamla dass, det huset min farfar föddes i, finns kvar och hänger bakom huset, här kunde fem personer sitta på en gång.
Det här dasset stötte jag på i somras på Västkusten, i ett av dassen som var anlagda för båtturisterna i en naturhamn på en ö. Kanske det även här kändes olustigt att gå själv och har man varit på en liten båt i några veckor behöver man kanske tala om lite hemligheter någonstans.
Dasset vid mammas barndomshem

Under 1850 talet så började Stockholm stad dra fram vattenledningar, som en av de sista huvudstäderna i Europa. De rika började nu separera rummet för tvätt från andra delar av huset, men det saknas fortfarande wc.
Under slutet av 1800 talet började vattenklosetten utvecklas, men det skulle ta lång tid innan den skulle bli tillgänglig för allmänheten. Tack vare HSB blev badrummet först under 1930 talet byggstandard och under 1940 talet blev det moderna badrummet med både WC och bad allt vanligare i Sverige.

Men så sent som i mitten av  1960 talet saknade en tredjedel av Sveriges bostäder badrum, särskilt på landsbygden.  Sedan dess har siffrorna ökat betydligt och idag kan vi inte ens ha en sommarstuga utan att vi har ett fullfjädrat badrum och helst en vattenklosett.
Under badrummets dryga hundraåriga historia i Sverige har dess funktion gått från att motverka sjukdomsspridning till ett rum för välbefinnande.

Också utvecklingen av hanteringen av avloppet har utvecklats och stat och kommun ställer allt högre krav på avloppen och dess rening. Absolut nödvändigt men ger landsbygden ytterligare problem och kostnader, långt, långt bort från kommunernas anläggningar blir detta ytterligare en faktor för avfolkad landsbygd och en kraftig urbanisering.

Men även kommunernas egna reningsverk får nu moderniseras och förändras då de inte alls lever upp till de allt högre kraven.  Och till och med att vi nu börjar se möjligheten att ta tillvara på latrinet. Även fosforen bör vi börja ta tillvara, detta som vi tidigare lät gå rakt ut i havet, då vi nu börjar få brist på det. Bristen på fosfor kommer enligt forskarna leda till världssvält så småningom.

Hur blir lösning här på Bankeböte då? Jo vi går från insikt till insikt, och nu är vi tillbaka till reningsverk. Men inte ett reningsverk med kemikalier utan ett biologiskt, slutet system.
Vi har bara börjat den resan så jag får anledning att komma tillbaka till er, lite mer pengar men så mycket bättre för jorden och för oss alla på den.

 Vårt kära dass som vi trivs så bra med. Våra vänner är lite splittrade men de flesta tycker ändå att det är fräscht och ingen lukt, och att utsikten ger anledning att sitta kvar ett tag o filosofera.
 
 En rejäl tomatplanta har vuxit upp i dass komposteringen, vi har inte planterat den så vi har tydligen ätit mycket tomater