Från ladugårdsplan till Stureplan

 

Även om också denna sista helg i september hade en skön sommarkänsla och sommarvärme så kändes det ändå att solen inte klarar av att värma på samma sätt. Fåglarna har tystnat helt och det gula börjar obönhörligen bryta fram i skogen. Naturen börjar ta en ny form.

Vissa projekt är avslutade, andra påbörjade. Nya vägar börjar visa sig och nya mönster börjar ta form. Ibland går det lätt, ibland är det lite jobbigare.

Kossorna har åkt hem och de sista tomaterna och blommorna är plockade och humlor och bin börjar ge upp.

Vi har fått sol och värme denna sommar men tyvärr alldeles för lite regn, grundvattennivåerna är oroväckande låga längst hela ostkusten och skogen är knastrande torr. Tyvärr innebar det också att vi knappt fått någon svamp, någon liten ensam påse kantareller i frysen är nog den sämsta svampskörden på flera år.

Men massor med äpplen. Äppelmoset som jag gjorde för några veckor sedan är slut men någon mer burk skall jag göra. Och så skall jag frysa i bitar för att lätt plocka fram och göra lite äppelkompott med honung och kanel till frukostyoghurten. Håller sig i frysen 4-5 månader så kanske det även kan bli någon äppelkaka till adventsfirandet.

Tyvärr innebar också den torra sommaren att vi inte alls kunnat röja i björkslyet utanför kohagen ner vid Lastberget som var planen. Vågar inte köra med några klingor och kedjor som kan ge gnistor, då kan vi på ett mycket effektivt sätt bli av med både björksly och annan skog.

Men det lilla pumphuset är klart och vattnet är påkopplat på den nya brunnen. Ett och ett halvt år sedan vi borrade en egen brun till gården. Men av olika anledningar så har det inte prioriterats. Men innan sommaren så kom vår egen superhjälte, morbror Gösta ut och började mura och bygga och fixa.

Efter några besök av rörmokare och elektriker, vilket ju vi alla vet kan ta sin tid, så har vattnet kopplats på. Nu väntar vi med spänning hur det skall fungera, om det skall räcka och hur det i längden kommer smaka.

Förra helgen så hade vi en arbetarhelg med full uppslutning förutom då av Angelica som ju fortfarande befinner sig på andra sidan jorden (Nya Zeeland).
Det klipptes slånbärsbuskar i kohagen, röjdes bort ytterligare taggtråd, kittades fönster i ladugården och så blev pumphuset färdigmålat.

 

Och så kom äntligen den verktygstavla vi talat om så länge upp i ladugården tack vara Kira och Oscar.

 

Ibland blir jag så glatt överraskad av att helt otippade bloggläsare plötsligt dyker upp, någon som inte har den minsta koppling till Bankeböte berättar att dom läser min blogg ofta och gärna. Sådant gör att man skriver lite till av bara farten.
Här om dagen så kom plötsligt den oväntade frågan, vad har du för höstlöften i år? Lite frågande ser jag på personen och hänger inte riktigt med?
-Förra året skrev du om höstlöften och att du skulle läsa mer, gjorde du det?
Ja just det? Ja, jag läste nog mer ett tag, sen tog jobbet över på tågresorna igen och jag somnar innan jag hunnit få huvudet på kudden.
Vad är årets löfte? Jo jag skall bi mycket mer noga med att laga mat med säsongens grönsaker och produkter.  Än köper jag härliga Zucchinier och auberginer (dock svårt att hitta svenska) men snart skall jag satsa på klassiska svenska rotfrukter, men det kan vi återkomma till.
Och så skall jag ta mig ann Kristina Sandbergs trilogi om Maj, som nog nästan redan nu är en svensk klassiker. Om något jag älskar, svensk 1900-tals historia.

Efter dagens promenad som gav en viss höstkänsla tyckte Kenneth att nu kunde det väl i alla fall snart vara dags för lite höstmat? Så det fick bli ärtsoppa och pannkakor till söndagsmiddag.