Från ladugårdsplan till Stureplan

 

 

Nästan varje söndag den här vårvintern har vi ägnat oss åt att sätta upp fågelholkar, små och stora, holkar med stora hål, avlånga hål och holkar med jättesmå hål.

Det råder stor bostadsbrist för våra fåglar när deras naturliga boplatser minskat betydligt genom vårt moderna skogsbruk, gamla ihåliga träd finns inte längre på samma sätt. Några fågelholkar ger dem möjlighet att hitta nya sätt att skapa sig boenden, och samtidigt kan man ju få lite koll på vad för fåglar man har omkring sig. Förhoppningsvis skall nya boplatser locka hit fåglar som inte varit så vanliga, tex olika ugglor.

Under hela min uppväxt har det funnits fullt med holkar i skogarna runt Udden här i Bankeböte, alla med ett nummer. Även under de senaste åren kunde man få frågan om varför det satt så många holkar i träden och varför de hade alla ett nummer?
Det var vår sommargranne Lennart Bolund som var en entusiastisk fågelskådare som redan på 60 och 70 talet hade börjat oroa sig för bostadssituationen för fåglar. Han fick lova av pappa och farfar att sätta upp holkar runt omkring sina föräldrars sommarstuga.

Så började han sin forskning om var och hur holkar skulle sättas upp och hur de skulle se ut.
Jag minns honom mest med kamera och kikare på magen, släpandes på en stege. Klättrade runt hela somrarna och titta till sina holkar och gjorde anteckningar. All denna forskning ledde till flera böcker om fåglar och holkar varav vi har haft två stycken i hyllan.

När Kenneth letat information på nätet om holkar så kom det allt som oftast fortfarande upp rekommendationer från Lennart Bolund, så Kenneth plockade fram boken och upptäckte att det var en mycket bra handbok för en nybörjare.
Boken inleds med tack till folkskollärare Holmbring som bodde i vårt hus Furuviken under 50-talet och var den som började med alla dessa holkar och att föra anteckningar om dem. Och så tackar han lantbrukarna Erik och Börje Pettersson för visad förståelse och tillgång till träd att sätta upp holkarna i.

Så i höstas tog Kenneth en stege och började gå runt bland alla gamla holkar och plocka bort, städa och laga. Några användes fortfarande men inte alltid av fåglar, bin och humlor hade använt flera av dem. Och i en tittade en förskräckt skogsmus på honom när han öppnade luckan, han stängde och lät henne vara.

En sak som går att läsa i Lennarts bok är att det är långt ifrån bara de små fåglarna som behöver hjälp, även ugglor, starar, knipor och andra behöver också bostäder.
Eftersom vi inte tillhör de händiga så började vi kolla runt var man kunde få hjälp med att snickra holkar. Naturskyddsföreningen i Norrköping och JK enheten i Valdemarsviks kommun erbjöd tillverkning efter önskemål. Tre billaster holkar fraktades ut till Bankeböte och sedan var det bara att sätta igång att sätta upp.

Uppgifterna har gått lite isär om det bör göras på hösten eller om det inte har någon betydelse, men eftersom vi också är ekonomer så konstaterade vi att efterfrågan och utbud styrde säkert även här.

Och vi kan konstatera att flera stycken av de nya holkarna har fått gäster. Nötvecka och stare bla.
För ugglorna var det försent då de lägger ägg redan i februari, så där får vi vänta till nästa år. Dock har en nötväcka försökt sig på att flyttat in i en av uggleholkarna. Dessa små orädda fåglar som springer med huvudet ner för trädstammen har blivit en favorit i vinter vid fågelbordet. Denna lilla kluriga fågel bygger igen det stora ugglehålet så att det skulle kunna passa, vill försöka få ett par kvadratmeter extra.

Holk för Pärlugglor 

 

Den här märkliga holken skall vara för Trädkrypare, den är jag väldigt nyfiken på.

Men även flera fladdermössholkar har satts upp

 

Denna har vi fått lite frågor om, tror vi att vi skall få Kolibri som gäster?

Naturligtvis är svaret på bilden innan att den är för humlor, men även denna är för humlor fast skall grävas ner. Här skall den först få lite skön mossa och rester från skogsmusens holk för att starta upp sommarens humlesamhälle.

Men inte bara utbudet av holkar kan förändra fågellivet. Till mammas och vår stora glädje har nu både tofsvipan och staren hittat hit. Fåglar som varit mycket sällsynta de senaste åren men som troligen tack vara vår sjöhage med betande kossor åter har fått förutsättningar att komma hit.

Härligt inspirerade att kunna notera att man faktiskt kan göra skillnad.

Men man får kanske också säga så som en annan av de sommarboende här under 50- och 60-talet, Dr Sundelius på Vålön, när han hade hämtat mjölk hos pappa på kvällen och gick över lagårdsplan och en fågel sket rakt i huvudet på honom, och han tittade upp mot skyn och sa ”Ja det är allt tur att inte kor kan flyga”

Och för er som känner Bankeböte, Lennart Bolund är bror till vår granne Birgitta Welén och är Anders Weléns morbror.