Från ladugårdsplan till Stureplan

Vi har beslutat att låta en liten bit stockvägg få titta fram i köket. Mamma som supportat oss i allt (jättebra att ni byter ut vedpannan, bra att ni tar bort innertaket, o så fint ni får det framför huset osv) tyckte att iden om stockväggen var nog det dummaste hon hört talas om.
En kompis som alltid varit mer för allmoge och shabby chic stilen gick upp i falsett och tyckte det var en underbar ide.
Någon annan förklarade att detta var inte vad man kallar byggnadsvård. Nej förklarade jag, det får de som har ett hus att byggnadsvårda sköta om, jag har ett hus som spretar. 

Vårt hus är snarare ett hus som har förändrats och följt sina boende. Grunden är ett torp som nog byggdes 1830-1850. Det har funnits flera hus runtomkring. Förutom Udden så fanns ett torp nere vid vår brygga med det lite obehagliga namnet Loppudden. I Arnö fanns det hus, och inne vid Alkärret och Kammarlyckan en bit bort i skogen fanns det torp. Arntorpet vid vägen till Finntorp är idag ett hus från 70-talet men även där fanns det förr ett torp och säkert inne vid Finntorp fanns det flera stycken hus. De hus som blev kvar var de hus som var välbyggda och som underhölls och renoverades.

När farfar och farmor kom till Bankeböte så skulle de flytta in i detta torp, det var ju mest naturligt att bo vid gårdens centrala plats runt ladugården.
Inte ville de bo i ett torp utan de byggde om sitt hus i den då rådande stilen. Man byggde på så huset blev fyrkantigt, ett typiskt utseende på ett tidigt 40-tals hus med en låg byggnadsvolym och ett brantare tegeltak och med fönster som nu var två eller treluftsfönster men utan spröjs.

I slutet av 40 talet drogs det in el och huset fick anpassas till det, och någon gång i början av 50 talet så byggde man till för att kunna göra ett badrum med badkar och toalett.

Så någon gång på 70-talet så var det dags att modernisera huset igen, att anpassa huset till en modern 70-tals familj. Få tvättstuga och dusch och ett modernt kök från HTH. Den stora vinden reddes in och blev rum för döttrarna och farfars vindskammare blev ett större och ett bättre uppvärmt rum.
Så huset har anpassat sig efter sina ägare och spretade ganska mycket när vi tog över och bestämde att riva och bygga om och anpassa det efter våra behov 2017.

Men att bestämma vilken stil det har det är svårt, 1800-tal, 40 -al eller 70-tal?

Och den här väggen har nog upplevt både flera stilar, färger och tapeter som vi nu skalat av. Den har en massa yxhugg i sig och det är inte för att någon sluntit med yxan vid bygget. Det gjordes för att leran och kanske också gödsel som lades dit för att isolera, skulle fastna.  Dessa timmervägar blev kanske i de enkla fattiga huset inte behandlad alls men många målade med de enkla medel som fanns i hemmet, tex ägg eller typ filmjölk och färgpigment. De finare husen fick säkert finare färger som linoljefärg eller papper som målades medan man i de riktigt fina herrgårdar och slott hade riktiga tapeter. Vi slutet av 1800-talet började man producera tapeter som även enklare hem hade råd att tapetsera med.
Vi kunde hitta rester från farmor och farfars typiska fyrtiotalstapet. Och i början av 70-talet tapetserade mamma väggen med modern färgglad och blommig tapet som Anna fick migränattacker av. Den försvann bort när det nya köket kom på plats.

Så vår vägg ska bara vara en påminnelse om vad husets grund är gjort av, att någon en gång hämtade träd från skogen och barkade av och gjorde stockar. Och som sedan lade stock på stock för att få ett hus med fyra väggar och ett tak till sin familj.
Det är liksom bara en blinkning till de förfäder som lade grunden för det vi idag kallar Bankeböte.

Efter mycket diskuterande fram och tillbaka har nu väggen yxats till något, tvättats och nu betsats. Och vi får nog komplettera med lite mer bets och sen ska den piffas med lite krokar och hyllor.

 Men vi får se, i slutet kanske mamma får rätt att det är en dum ide, då får vi sätta för några plank.