Från ladugårdsplan till Stureplan

I helgen kom vintern o snön till Bankeböte, efter en lååååång och regnig höst var det precis vad vi behövde. Vi har fått några fantastiska dagar och vyer med oss.
Allt ifrån snötyngda moln som svepte in över viken med en sol som silade ner emellan och gav ett fantastiskt blått ljus till hela landskapet. Skira vita flingor som meditativt föll från de mörka molnen och gav ett fluffigt vitt täcke.

En lördag med en disig sol som gav ett ljus som om hela landskapet täckts in av ett Instagramfilter och en söndag med en klar sol från en blå himmel som gav oss ljus och energi.

 

Dessutom hade vi första parkett vid lördagens morgonkaffe vid Furuviken när två havsörnar svävade in över den helt vindstilla viken med lite glittrande is i kanterna och allt belyst av disig sol. De svept in mot oss på sina stora utfällda vingar sökandes efter frukost. Trots att vi ofta har dem svävande över oss och då vi flera gånger sett dem på nära håll slås man av hur stora och mäktiga de är. En stund var de till och med tre, vilket troligen var en unge då den var betydligt mindre, innan de åter igen svävade ut mot öarna utanför oss.

Och vi kan inte längre hantera snön, minsta snöoväder som drar in så blir det flertalet varningar som går ut. Vi är inte vana och köra bil i snön och får genast ångestpåslag. Vår förfinade teknik gör att bussar och tåg genast får problem. Min egna hjärna går genast igång, om och när skall jag åka tåg vid snöoväder och dunjacka och mössa åker inte på för att ta mig till tåget, nej om jag blir sittande på ett stillastående tåg måste man vara redo. Frysta växlar, halka och helt enkelt tåg som inte fixar detta klimat.

Eller som ungdomarna som stod bakom mig i en kön i Stockholms city i veckan, lite lätt vacker snö hade fallit där ute knappt en timme. -Nej, säger den unge mannen, tycker att vi åker hem nu, fortsätter det snöa så kanske vi fastnar här inne i stan.
Vad hände tänkte jag, det har snöat i knappt en timme och den unge mannen tror genast att nu blir det snökaos med påföljande tågkaos? Jojo tänkte jag du skulle varit med på 70 talet när vi flera gånger i min barndom helt enkelt blev insnöade och fick hålla oss hemma från både skola och jobb, utan el satt vi fast här ute i Bankeböte. En bandvagn kom och plöjde upp vägen.

Men som den lite bittra mannen sa; -Lära sina barn åka skidor verkar ju väldigt onödigt. -Va, va då onödigt, frågar den unga mannen häpet som just berättat om sin lilla dotters framgångar i slalombacken. Ja du, svarar den bittre mannen, när din dotter är vuxen så kommer hon behöva bege sig till Åre eller ännu mer norrut för att kunna åka skidor. Kanske finns några få platser i alperna också, men alldeles för få platser för att kunna ta emot alla. Det kommer bli dyrt och exklusivt att kunna åka skidor, som ytterst få kan göra, onödig kunskap helt enkelt. Bättre att satsa på att lära henne vattenskidor.

Kanske det ligger något i saken? Vi kommer aldrig få tillbaka våra förlorade snödagar men om vi inte gör en snar och drastisk förändring av vårt levnadssätt så kommer vintern flyttas längre och längre norrut, och här hos oss blir det bara en lång höst, vi kommer få en årstid mindre. Att uppfylla Pariseravtalets 2 graders mål menar flera forskare att det blir svårt om vi inte snart får en drastisk förändring av våra resvanor och konsumtion. Tyvärr verkar vare sig våra politiker eller vi själva riktigt ha förmågan att ta detta till oss.

Men i helgen så njöt jag av dessa vackra vinterdagar. Ziggy rullade sig var tionde meter på promenaderna och njöt även han av snön och kylan och vi lät oss alla fyllas med ljus och energi.

 

Men tyvärr så finns  det ingen käle i backen så förutsättningarna är inte så bra för att vi får behålla vintern någon längre tid. Och senare i veckan så är prognosen plusgrader och hösten lär vara tillbaka.