Från ladugårdsplan till Stureplan

Har äntligen fått tid att plocka upp böcker ur flyttkartongerna. De har snart legat nedpackade i ett år.

Vi har samlat på oss en del, i Tullinge hade vi många hyllor och vi hann samla en del under alla år. För att få plats i hyllan på Peter Swartzgatan när vi flyttat till Norrköping, så slängdes och skänktes många. När vi packade förra året så sorterades också många ut, men väldigt många lådor återstod. Vi har förvisso hylla både här och i Norrköping men vi måste ändå göra ytterligare val för att få plats. Många är det svårt att göra sig av med och när man börjat titta lite närmare på dem så kan man tydligt se att de representerar olika delar av livet och tiden.

Jag har en hel trave med Lars Widding böcker. Hur många minns honom idag? Men han anses vara en av Sveriges mest lästa och produktiva författare under 1900 talet, framförallt historiska berättelse. Men framförallt var han en viktig person för att väcka både mitt läsintresse och för mitt historieintresse. Sen kommer Rune Per Olofsson. Tack vare honom så kan jag än idag Gustav Wasas all söner i ordning + några till i konungalängden av bara farten.

Naturligtvis finns där några tjocka böcker av Jean M Auel, ni vet Grottbjörnens folk och dess efterföljare. En rad böcker om något som kallades Vattufolkets land som vi båda läste med stor iver. Och så Törnfåglarna har jag släpat runt sedan typ 1983. Den var oerhört poppis och blev sedan film, som naturligtvis blev en besvikelse.
Sen kommer Avalons dimmor, Marianne Fredriksson och en rad böcker av Elisabeth George. Har inte läst Elisabeth George på 20 år. En Geishas memorera som var så populär och Populärmusik från Vitulla som alla läste. Sen kommer vi fram till Min kamp av Knausgård och Hundraåringen som klev ut genom fönstret.

Kenneth har dock bidragit med absolut mest böcker, när jag läste en, läste han fyra. Gärna klassiker men mycket deckare blandat med biografier och historiska böcker. Vi har en halv låda med någon som heter Christian Jacq om egyptiska faraoner och en annan Conn Iggulden om romarriket.
Men han har också gått all in på flera andra, Liza Marklund har vi en hel samling med, en författare jag aldrig gillat. Jag inser att Åke Edvardsson måste vara en extremt produktiv författare, för det kunde jag fylla halva hyllan med om jag velat.

En annan författare som följt Kenneth genom åren är Jan Guillou. Vi har nästan en hel flyttlåda med hans böcker, allt från Carl Hamilton, Arn och så hans stora släktskildring om de norska bröderna. Jag har inte haft så mycket över för Guillou heller, förrän nu med de senaste böckerna.

Men det finns samlingar vi delat. Tolkien tex är böcker vi släpat från boende till boende i alla år: Mankell är också en samling som vi delar.
Om handlingen är det viktigaste för Kenneth så är språket minst lika viktigt för mig. Spelar ingen roll hur bra storyn är, faller språket faller boken. Kenneth brukar säga att jag kräver minst en Augustprisnominering. Det är inte sant men visst ofta finns det en anledning till att de fått nomineringen, en bra story som är bra skriven. Men det finns andra i hyllan. Ler åt Rosamunde Pilchers Snäcksamlaren som jag inte kan göra mig av med för att jag fortfarande bär den inom mig. Och trilogin Berlinerpopplar av Anne Ragdes eller min finske favorit Paaskilinas Kollektiv självmord och Adam och Eva. De är inga nobelpriskandidater men jag håller hårt i böckerna.

Hittar också andra underbara tidsmarkörer, Riv inte pyramiderna, Hans Holmers bok; Olof Palme är skjuten och Kjell Olof Feldts självbiografi. Hittar Lasse Strömsteds Brott och skratt som var en bok som var mycket populär där i mitten av 90 talet, minns just nu inte ens vem Lasse Strömstedt var?

 

 

Och så finns Kafka, Vilhelm Moberg och Ulf Lundells Jack

Tyvärr har det blivit allt mer pocketböcker som trots bra böcker har lånats ut, försvunnit eller kastas.

Har suttit och klickat hem lite nya böcker på Adlibris men denna gång har det mest blivit  bra trädgårdsböcker för nybörjare. Vi går mot ännu en ny del i vår hylla.