Från ladugårdsplan till Stureplan

Protokoll hållet vid offentlig auktion i Bokö den 14 April 1904 vid försäljning af ½ mantal Bokö.

Jag är hemma från vår båtutflykt till Bokö, tillbaka vid bordet med alla dokument. Värmen når sina 30 grader även idag men här inne i vårt stockhus med dörren öppen mot vattnet och vinden är det ändå ganska skönt. När man har läst den gamla svenskan och den sirliga stilen ett tag börjar man vänja sig. Och nu ser jag vad som står längre in i det protokoll som upprättades vid auktionen på Bokö då gården såldes 1904.

”Så som undantag från denna försäljning förbehålls husrum åt änkan Hilma Olsson i fem års tid från och vid idag bestående af de begge öfre rummen i huvudbyggningen samt del i vind och del i potatiskällaren”

Då har alltså Hilma, min farmors mamma, bott kvar i huset efter maken Vilhelm Olssons död?

Jag har inga släktforskarprogram eller kunskap men jag började i alla fall att söka på Riksarkivets folkräkning på Bokö och insåg efter lite sökande att det inte fanns en Olsson i farmors liv utan två.

Farmors pappa hette Olof Vilhelm Olsson, kallad Vilhelm. Han var född 1847 och nämns i de papper som jag fått av Lasse som kapten Olsson. Troligen är det just det han är, kapten och jobbar på havet. Jag vet inte, men jag hittar honom mantalsskriven på Bokö 1880 tillsammans med sin pappa Gustav Magnus, som benämns som hemmansägare och Skeppare, och sin syster Adelma Matilda Charlotta. Familjen har både en hushållerska och en piga.

1882 verkar pappa Gustav Magnus dö och 1890 så hittar jag Vilhelm och hans syster folkbokförda tillsammans. Då är hans syster hemmansägare och Vilhelm arrendator?

Det första dokument som jag stötte på bland våra gamla papper som det stod Bokö på, var en lagfart och enligt den så blir Vilhelm Olsson ägare till Bokö gård 1892. Han köper den av sin syster. Många frågetecken, varför äger hans syster gården? Ärvde hon gården själv? Gårdens hus verkar byggas 1860, är det pappa Gustav Magnus som bygger huset? Var bodde de innan? Är Vilhelm född här på Bokö? Och har han verkligen varit kapten?

Så kommer vi till folkbokföringen 1900 och då är han skriven tillsammans med Hilma Maria Eriksson, min farmors mamma och Florentina Adelma Maria, min farmors syster som jag aldrig hört annat än att hon hetat Maja. Farmors mamma är född 1873 och hon är 26 år yngre än Vilhelm. Och Maja är född 1898 så Vilhelm är alltså 50 år när han blir pappa.
Jag kan också konstatera efter lite letande i arkivet att 1890 så är Hilma boende på Lilla Syltvik där hon jobbar som piga och hon är född i Gryt. Hon kom alltså inte långväga ifrån och troligen från de enklaste förhållanden.

1902 föddes Karin Evy Ingeborg, min farmor.

Och så 1904, 57 år gammal så dör Vilhelm Olsson och lämnar sin unga hustru och de två små barnen.

Gården måste säljas för som det står i pappren så täckte inte lösöret de lån som fanns.
Hilma och flickorna får då tydligen enligt protokollet från auktionen bo kvar i huset.

Och så träffar Hilma en ny Olsson. Men till skillnad från Vilhelm som benämns som hemmansägare så är han bara en lantbruksarbetare. Farmor Evy och Maja får två halvbröder och min gissning är att de fortsätter att bo på undantag i huset även efter dessa fem lovade år.

1916 kommer nästa tragedi, farmors mamma dör. Hon får en mycket plågsam död i brusten blindtarm, några pengar fanns inte till läkare och det berättas att hon låg och skrek av smärta i tre dagar innan döden kom.

Men det fanns pengar, Maja och Evy hade ärvt pengarna efter sin far men dessa verkar vara strikt förvaltade av en förmyndare.

Varför kunde inte pengarna användas att hjälpa familjen? Och kunde man inte få fram dessa pengar till en läkare?

Exakt vad som hände vet ingen men familjen gick nu sönder helt. Olsson nr två försvann, de små pojkarna fick komma till fosterhem och farmor som var 14 år fick nu försörja sig själv. Och systrarnas pengar satt ännu kvar hos förmyndaren.

Farmor kom att börja jobba som piga. Hon fick så småningom genom kontakter i familjen jobb som piga hos konstnär Molin på Säterön. Hon fick även följa med dem till Stockholm och jobba. Molin fattade tycke om denna flicka från Gryts skärgård och bekostar en utbildning åt henne på Rimforsa hushållsskola. På den tiden var det inte så många fattiga flickor från skärgården som fick den möjligheten.

När hon träffar farfar vet jag inte men de gifter sig i november 1926 och i mars 1927 flyttar de till Danebo som de arrenderar. Och ett år senare föds pappa. Pappa fick inga syskon och varför vet vi inte med säkerhet men pappa själv var ganska övertygad att det var ett val. De var uppvuxna med flera syskon, sett stora familjers problem och nu ville de ge pappa allt.

Jag är bjuden till Angelica på kvällen på vin och ost så jag får lägga ner mina papper och stänga datorn för denna dag. Men först måste jag upp till mamma och berätta vad jag funnit.

Jo säger mamma det borde jag kanske kunnat räkna ut, vi visste ju att de var halvsyskon och att bröderna också hette Olsson. Vi talar en stund om att de var en tuff barndom för bröderna i fosterhemmet.
Några år efter farmors mammas död dog också farmors faster, och farmor och syster Maja fick ärva en slant även här. Men även det var pengar som skulle förvaltas trots deras hårda liv.
Så småningom så fick farmor tillgång till sina pengar men mamma berättar att farfar var så arg på förvaltaren som han påstod ha förskingrat pengar. Om det var sant vet mamma inte. Men pengarna lär ha sattas in i Danebo och där försvann de nog då de fick en tuff start i de dåliga ekonomiska tiderna i början av 30-talet. Men utan farmors pengar hade det kanske varit ännu svårare att återhämta sig efter den tuffa tiden i Danebo, kanske varit svårt att få köpa Bankeböte som man nu gjorde 10 år senare?

Jag frågar mamma om hon vet var farmor och farfar träffades? Hon skrattar till och jag ser att det glittrar i hennes ögon, jag förstår att det är en historia hon hört farfar berätta. Det var på en dansbana i Gryt, om han var där för att spela eller bar dansa vet hon inte, eller kanske han spelat där och sett Ville Olssons brunögda dotter och kom dit igen. För Grytspojkarna hade varit så arga för att farfar kom över till dom och snodde "deras" flicka. Han kunde väl hålla sig till Tryserum (ja det där har man ju hört förut).

Jag tänker att farfar var lika gammal som jag är nu när farmor dog. Träffade han aldrig någon ny? Nej sa mamma, och som vi tjatade, bad honom att ge sig ut på fester och danser. Hans vänner och grannar tjatade, men nej. Efter några år tog han så sitt dragspel igen och började spelade på en del danser. – Jag brukade skjutsa och hämta honom berättar mamma, så han kunde ta ett glas med sina vänner. Men Evy blev hans stora och enda kärlek.

Jag skyndar mig vidare bort till Angelica, sommarkvällen är lika varm som alla andra kvällar denna sommar. Jag ser ut över vattnet, vinden har mojnat och viken ligger helt stilla nu. Jag tänker att detta för oss så fina och charmiga Bokö där många gärna tillbringar sin sommarsemester, kanske för farmor mest var dåliga och jobbiga minnen. Fosterfar, halvbröder och fattigdom, boende på undantag i det hus som skulle varit deras hus. Fast på en ö i havsbandet där det långt ifrån alla dagar var en sol som lös. Kanske var det en känsla som farfar också fick och en känsla som pappa så ärvde och som gjorde att de aldrig ville åka dit? Kanske är vi den första generationen som är redo att öppna säcken och titta?

Jag skrev till Lasse Trygg för några veckor sedan och bad om ursäkt för att det tog sådan tid innan jag hörde av mig så som jag lovat. Jag berättade vad jag funnit och skickade med lite kopior av några dokument. Jag får ett svar nästan direkt där han tackar mig så mycket för att jag gett honom och andra Bokö intressenter lite mer information om Bokö gård. Och så skriver han; ”På en bräda i det gamla båthuset här finns en inristning med Maja, vem vet kanske handlar det om din farmors syster. Vi gav vår gamla träsnipa namnet Maja efter inristningen. Och den har sin plats i båthuset.

Jag blir lite tårögd, det är något vackert i detta. Jag har lagt ihop mina papper för nu, men kanske en dag jag tar fram dem igen och letar ännu lite djupare för att finna ännu några svar på vem hon var min farmor som hette Evy.