Från ladugårdsplan till Stureplan

Så har vi fått nya problem att brottas med.
Under hösten har vi fått allt fler och allt tydligare varningar om att granbarkborren angripit allt fler områden runt omkring oss. Även grannarna i Fintorp vittnade om ganska omfattande angrepp. Den torra sommaren hade bidragit med att barkborren som gillar värmen blev fler än vanligt och granarna var i den svåra torkan stressade och mottagliga för angrepp. Vi kunde ju se att vi hade en del döda granar och även om det då redan är över så var det ett tydligt tecken att även vi hade fått angrepp.

Vi fattade beslutet att vi måste ta in någon som kan detta och kan plocka bort det som behöver plockas bort. Så vi bestämde oss för att fråga en gammal erfaren skogshuggare som vi anlitat förr. Jovisst kunde han hjälpa oss tillsammans med en annan minst lika erfaren kupan med en mindre skogsmaskin. Innan jul gjorde de en snabbkoll av skogen och kunde bara konstatera att det fanns en hel del angripa träd och det fanns en hel del bestånd i riskzonen.

I dag fick vi besök igen och vi tog en gemensam promenad i skogen. De förklarade och visade hur man kunde se att en gran var angripen genom att den fick bruna barr i toppen. Man kan se ingångshålet i stammen om man anstränger sig och bakom barken kan man se märken av gångar. Men det är svårt att se om man inte har ett vant öga.Träden runt omkring det angripna rekommenderar man också att man plockar bort för att säkerhetsställa att inga smittade finns.

 

 

Där finns efter förra årets svåra snönatt då så mycket skog skadades, många toppbrott av granar. Ett toppbrott behöver inte innebära döden för en gran, den kan återhämta sig och bilda ny topp även om det då blir snett eller flera toppar. Men då de är nedsatta av sin skada så är det nu stor risk att de angrips och de rekommenderade att plockade bort dem. Däremot de som var döda kunde stå kvar då borrarna redan lämnat det trädet.

 

Granbarkborren är en liten rackare, en ca 4 mm lång skalbagge som tillhör barkborrarna. Det finns 90 olika barkborrar och 30 av dem kan leva på gran men det är bara granbarkborren som kan döda en gran. Främst är det nyfallna granar som är det som angrips. Men blir det för många granbarkborrar så angrips även andra granar och då främst de som är stressade.

En granbarkborre kan känna på doften att granen är stressad. När en hane luktat sig fram till en stressad gran börjar den borra sig in i den. Granen svarar genom att försöka dränka barkborren i kåda. Hanarna kan då tack vare denna kåda tillverka ett ämne som bildar en doft och som kallar på andra hanar, och så börjar de gnaga sig in i trädet. Granen försöker försvara sig genom att dränka alla i kåda men tillslut klarar den inte att stå emot. Hanarna kallar till sig honorna som kryper in i de av hanen grävda gångarna och lägger sina ägg.

Just detta hände under vår extremt varma sommar. Granbarkborren gillar värme och har därför blivit många. Granarna har lidit av värmen och blivit stressade. Och så har för övrigt friska granar blivit angripna. Och nu är det då bråttom att få ut alla angripna granar innan de startar sin svärmning någon gång april- maj.

Omfattningen av årets angrepp är större än vad man någonsin tidigare sett. Man räknar med att mer än 2,5 miljoner skogskubikmeter angripits i södra Sverige. Kan jämföras med angreppen efter Gudrun 2005 på 1,5 miljoner kubikmeter.

Efter dagens promenad så försöker vi se det positiva i detta. Det är mycket angripet men långt ifrån allt. Vår skog har av naturliga skäl mycket tall som inte angrips. Vi försöker öppna upp luckor genom att ta ner ett helt bestånd runt den angripna granen och på så sett få in ljus och där få upp nya plantor som själva vill vara där. Nya granplantor men kanske än hellre tall och löv för att få en större blandning. Vi tar även bort en del som är på väg att bli för gamla när vi ändå är inne och jobbar i skogen. De som är döda lämnar vi och på så sett ger vi boplatser för granbarkborrens fiender och en mängd andra arter och insekter. Ett dött träd kan göra mer nytta än ett levande träd. Tex så är närmare 50 % av våra hotade skogslevande arter beroende av död ved.

Det moderna skogsbruket har idag gett oss väldigt homogena skogar med bara gran eller tall som blir oerhört sårbara vid tex ett insektsangrepp, stormar och torka. Pga vårt förändra klimat så kommer vi i framtiden få räkna med allt flera sådana hot.