Från ladugårdsplan till Stureplan

Så var även denna påsk till ända, denna märkliga påsk som inte skulle likna några andra påskar.

Förhoppningsvis så har många av oss fått lite vila och en stunds paus från verkligheten. Men många andra har inte fått det, sjukvårdpersonal som jobbat hårt och under press, sjuka, ensamma och isolerade som varit mera påminda än någonsin om den verkliga obegripliga svåra situation vi befinner oss i.

Hur någon en dag började tala om ett virus, tryckte på paus och allt stannade. Det som var vardag och rutin den ena dagen var inte tänkbart nästa, det som var självklart och naturligt den ena dagen var nu plötsligt omöjligt och avlägset.

Många har mått dåligt av olika anledningar, rädsla att bli sjuk, av att sakna kontroll, att sitta instängd, orolig för vad som kommer hända med ett samhälle som stängs ner och om vi istället möter en annan kris, oro för jobb, frustationen av inställda planer och begränsningar eller för att de faktiskt måste gå till ett jobb i dessa smittsamma tider.

Och även om vi haft en grupp som ignorerat och fortsatt sitt liv utan att ta hänsyn och även om det rapporters om alldeles för mycket folk på uteserveringar, Bauhaus och naturreservat så ser det ändå ut som att de flesta har nog anpassat sig efter rekommendationer och regler. Vi kan redan nu se det i statistiken då vinterkräksjukan stannat upp, för det är ju inte bara Coronans smittspridning vi stoppar genom att vara hemma vid sjuksymtom och av att tvätta händerna nogsamt.

Och livet med Corona blev så plötsligt även det vardagen och de nya rutinerna gav oss nya vanor.

Att samla familjen i påsk insåg vi skulle bli svårt. Mormor höll sig bestämt för sig själv, David var tydlig med att han avsåg att stanna i Stockholm så som rekommendationen sa och Angelica hade aldrig tänkt komma hem, även om det nu blev att stanna ofrivilligt och utan jobb i Skottland.

På skärtorsdagen meddelade Anna om snuva och ont i halsen och på långfredagskvällen annonserade hon karantänläge. Men de övriga i den familjen var friska och hade inte träffat Anna på ett tag, och med gott om hus att sprida ut sig i bestämde de att fira påsk i Bankeböte. Och vad lämpar sig bättre än socialt umgänge med distans medan man jobbar. Dessutom härlig sol och t-shirtväder. Så vi ägnade påskafton åt att röja buskar och gräs i hagen, korna äter inte det grova gräset så det måste bort så det inte tar över. Ett annat gäng tog bort granar längst med dikena på gärden. Dessutom hann vi med att räfsa den sk bi och fågelblomsterängen och få hjälp att flytta några tyngre saker som låg och skräpade. Däremellan så hann vi med både naturbingo och distansfika med mormor ute i solen.

 

 

Sedan möttes vi alla genom ett Facetimesamtal, Norrköping, Edinburgh, Stockholm och Bankeböte. Anna låg och nös, Angelica kämpade med att få till en liten svensk påskbuffé och David hade samlat några vänner som han ”påtvingade” sina påsktraditioner som att måla ägg och leta ägg som påskharen gömt. Vi kunde tillsammans sjunga både Gullefjun och När solen går ner bakom Sandbergs dass och skåla med snapsen.

Kommer livet gå tillbaka till det vi levde förut? Kommer vi ta med oss någon lärdom av detta liv med restriktioner och distans?

Många verkar ha upptäckt att de faktiskt går bra hålla möten digitalt och med lite övning kan även materiel presenteras. Tänk så mycket tid och onödiga resor som kan sparas in om vi tar med oss det. Jag tror att några har insett att hemarbete inte innebär häng i soffan utan tvärtom kan det bli mycket mer effektivt. Kanske vi även i fortsättningen kan vara hemma och jobba redan vid lindriga förkylningssymtom och definitivt inte sitta med svår förkylning på jobbet och smitta ner.
Men aldrig trodde vi att vi skulle längta så mycket till ett kontor.

Kan skolan lära av detta, att regeln inte behöver vara att 30 elever skall fraktas fem dagar i veckan för att samlas i en skolsal. Finns det andra metoder som kanske passar vissa elever bättre?

Tvätta händerna med vanlig tvål och vatten kanske vi också fått med oss. Och att dålig grundhälsa är något som kan var ett faktiskt hot mot din överlevnad, förebygg så mycket du kan.

Kan det vara så att vi uppskattar att faktiskt vara hemma, att inte alltid kalendern behöver vara fullbokad? Att en avkopplande semester inte nödvändigtvis behöver vara en strand full med människor vid Medelhavet, att söndagen inte behöver tillbringas på ett Lekland fullt med andra studsande barn och virus, det finns fantastiska naturupplevelser att uppleva mindre än en timme bort. Och matsäck ute är jättegott.

Har våra företag, stora och små förstått att buffert är viktig, att det helt plötsligt kommer en kris och då måste vi ha reserver att ta av.

Har vi fått en ökad krismedvetenhet? Att förbereda oss med lager av nödvändig utrustning som skyddsutrustning och andningshjälp. Kan vi ta med oss vikten av närproduktion av mat, både grönsaker, bönor och kött. Vikten av att gynna våra lokala affärer som nu varit så sköna att ha då vi vill undvika köpcentrum. Kan krismedvetenheten även överföras så vi fattar klimatkrisen bättre, om vi nu kunnat göra denna omställning så kan vi göra så mycket mer med lite framförhållning och planering.

Jag hoppas också att vi alla lärt oss respekterar forskning och vetenskap, att åsikt är bara just en åsikt. Det finns de som kan ämnet, vi litar på dem.

Är vi bättre redo nästa gång? För även om inte experter och forskare ännu kan ge oss alla svar om Corona så kan de med stor sannolikhet säja att virus kommer vi drabbas av igen, dels för den stora folkmängden dels för vår globala värld där vi ständigt reser dels klimatförändringarnas påverkan. Det är inte bara trevliga kryddor från Indonesien och Spanien vi får hem, utan en rad ovälkomna gäster som tex virus.

Corona beskrev någon som ett isberg, just nu ser vi bara toppen och hur stort det verkligen är under vattnet vet vi inte ännu, det kommer ta tid innan vi faktiskt vet hur omfattande detta var. Men påsken 2020 kommer vi alla minnas, Coronapåsken.