Att skapa en äng eller Blomsterängen i våra svenska hjärtan
Att skapa en traditionell blomsteräng är inte lätt, ni som har försökt vet. Visst kan det sås en påse blomsterfröer tillsammans med lite jord och det kan blomma en del vallmo eller blåklint, men snart har gräset trängt ut blommorna. Ni som följer oss vet att Kenneth har jobbat med sina ängar i flera år. Med varierande form av framgång, men också fått en del erfarenhet.
Våra traditionella ängsblommor fann vi förr på slåtterängen. Ängen skulle ge hö till djuren under vintern. Under 1 000 år var ängen helt central inom jordbruket, så mycket hö du här fick ihop till vinterfoder avgjorde hur mycket djur som kunde hållas. Ängen var vårdad och sköttes med stor omsorg. Det var inte bara ängsgärdena som slogs utan dikeskanter, holmar i åkern och andra områden mellan åkrarna.
Ingen gödsel lades på ängen då det behövdes till åkrarna där maten odlades.
Här var under en mycket lång tid en stabil skötsel av en torr och mager mark där en mängd olika örter kunde etablera sig under en mycket lång tid.
Vid jordbruksrevolutionen i mitten av 1800-talet började en förändring, man började odla djurens vinterfoder på åkermark så som tex klöver. Snabbt minskade ängens betydelse. Det fanns fortfarande kvar många små slåtterängsytor i mitten av 1900-talet, men idag är de nästan alla borta. Av den historiska ängsmarken har stora delar odlats upp till åkermark eller där har planterats skog. Dessutom har en ökad användning av bekämpningsmedel också bidragit till att ängarna försvunnit. Den stora variation av blommor som trivdes där på den näringsfattiga och ofta soliga ängen har försvunnit. Där bin, humlor, fjärilar och andra insekter kunde finna mat under hela sommarhalvåret, är borta. En stor minskning av den redan så avtagande biologiska mångfalden har fortsatt.
När vi för tre år sedan fick en molok (stort sopkärl) placerat framför ladugården såg Kenneth en möjlighet att så in ängsfrön. Han tog bort allt gräs, lade på ett nytt lager med jord och toppade med sand och såjord och sådde ängsfröer. De ettåriga blommorna vallmo, blåklint och klätt kom upp som planerat. Varje år i augusti har Kenneth slagit alla blommor, just så som det slogs på slåtterängen och sedan noggrant tagit bort grenar, löv och annat. Men i år så vajar det fint, skirt gräs, blåeld, prästkragar, vallmon och rödblära. Men mycket begränsat med blåklint och knappt något hundkex. Klövern och rotogräset är det också betydligt mindre av. Vi kan helt enkelt skönja en äng, även om det är långt kvar innan den etablerat sig och vi kan benämna det som äng.
När vi flyttade in i huset för två år sedan så insåg vi att vi inte kunde hålla allt gräs på runt 2 500 kvm så prydligt klippt så som mamma och pappa gjort. På en mager bit längst ner växte inte mycket gräs men där kom mandelblom och en och annan gullviva. Framför denna bit av gräset fortsatte vi att gräva ut ett större område, tog bort allt gräs, lade papp och tidningar och sandblandad jord på det. Så sådde vi en blandning av klassiska ängsfröer, den ettåriga Blåklinten, Klätten och Kornvallmon men också framförallt de fleråriga Blåeld, Humleblomster, Åkervädd, Ängsskalra, Prästkrage mm. Därefter så behöver fröerna ganska mycket vatten för att etablera sig. Vi visste inte då att den sommaren skulle bli den torraste i mannaminne.
Trots det så kom det nästa sommar en del Blåklint, Vallmo och en och annan Klätt. Men på hösten kunde Kenneth konstatera att väldigt mycket klöver och gräs trängt in i ängsdelen.
Så han bestämde sig att använda rutmetoden, han rensade 2-4 kvm rutor helt fria från gräs, och sådde lite mer. Han gjorde det på hösten då det är betydligt säkrare med regn. Nu håller han allt annat gräs mycket kort och vårdar rutorna med hopp att dessa rutors blommor skall tränga in bland gräset. Även om vallmon sprider sig och det har kommit en del prästkragar och blåeld över hela gräset så är det en lång väg kvar innan vi har något vi kan kalla äng.
När vår arrendator förra året skulle plöja upp vallen och så ny vall så kom han och Kenneth överens att Kenneth skulle få några bitar av åkrarna som gav dåligt med vall pga att det är magert. Han hjälpte också till att så en remsa med ängsfrön på Loggärdet som har fått sköta sig helt själv. Det är en hel del Klöver och Baldersbrå men det kan nog försvinna med tiden. Detta har slagits tillsammans med den övriga vallen. Nästa år kanske han släpper på korna vilket blir spännande att se vad som då händer med ängen.
På en annan del av Magretgärdet som plöjts upp men lämnats, tog vi en helg i början av oktober och lät hela familjen så ängsfröer själva för hand. Höstregnet kom och hjälpte till och nu har de ettåriga fröerna etablerat sig väl då blåklint, och vallmo blommar för fullt. Här skall sedan Kenneth själv slå, räfsa och faga, alltså ta bort alla löv och annat som kan tillföra näring till jorden.
På Magretgärdet fick vi också ytterliga en bit åker där Kalle vår arrendator förra våren hjälpte oss att så en sk biåkeräng. Här såddes Sommaraster, Solöga, Rudbeckia, Sömntuta, Honungsört, Bovete, Blodsklöver och Solros, detta skulle bli något av det bästa vi gjort. Här var det under förra årets sensommar fullt med insekter och fåglar som fann mat bland alla dessa blommor. Och som en vacker tavla låg denna bit åker med alla möjliga färger och blev för människosjälen en njutning.
Men detta är ettåriga växter och även om en del fröar av sig så ger det inte så mycket. På den biologiska mångfaldens dag så sådde vi åter dessa blomsterfrön, tyvärr hade vi ingen proffshjälp utan fick harva med vår gamla harv och så för hand, för att sedan ta en gårdskratta och den gamla välten för att mylla ner frön. Vi hoppas kanske inte på samma prakt i år, men i alla fall något som liknar förra årets blomning.
Det bästa rådet om du vill så in en bit äng i tex din gräsmatta. Gräv upp rutor, välj en bit där det inte växer nässlor och hundkex då dessa växter är tecken på näringsrik jord. Ta bort gräs och en hel del av den näringsrika jorden. Lägg på såjord och lite sand och så dina fröer. Gör det gärna på hösten så du slipper vattna så mycket då förhoppningsvis regnet hjälper dig.
Nästa sommar håll du gräset runtomkring mycket kort. Sedan i början av augusti så klipper du även ängsrutorna och tar bort allt gräs. Senare under hösten tar du nogsamt bort löv och eventuellt annat som kan ge näring. Sedan hoppas vi på att ängsrutorna smittar av sig på gräset och inte tvärt om. Men ha också lite tålamod för då blommor och ängsgräs allt mer etablerat sig får de allt större förmåga att konkurrera ut gräs och klöver.
Eller orkar du inte allt detta så kan du också hjälpa våra insekter bara genom att låta en bit av din gräsmatta vara oklippt.