Från ladugårdsplan till Stureplan

I veckan kom kossorna, de kom den veckan när våren backade och det var nere på nollan och till och med minus på nätterna och både hagel, regn och blåst. Men träden blommar och björkarna spirar i vackert grönt, gullvivor, mandelblom, gökärt och även en hel del Adam och Eva lyser i hagarna och dikeskanten.
Lite annorlunda blir hagarna i år. Vi har fått ännu en hage, vi har stängslat in skogen mellan sjöhagen och Lyckobovägen. Nu var vi  kanske fel ord, Kalle (arrendatorn) och Kenneth satte stängsel, själv bidrog jag med goda råd och matsäck.

 

 

Denna del mellan sjöhagen där vi har kor betande sedan några år och den väg vi kallar Lyckebovägen har en ganska bergig terräng men också blandad skog med björk, gran och tall samt några öppna lyckor med gräs.

Ända fram till början av 60 talet så hade Bankeböte kor på skogen. Mellan gårdarna var det stängsel och även alla gärden var instängslade så som även trädgård och tomter. Sedan gick korna fritt. Det blev några grindar att öppna på vägen upp mot Stjärneberg.

Skogsbetet var det självklara betet från de första tämjda svenska korna och in till mitten av 1900-talet. Sverige hade en mycket stor artrikedom, mycket pga våra naturbetesområden där tam-boskap betat utan att markerna hade gödslats eller plöjts. Efter den agrara revolutionen i mitten av 1800-talet när nya jordbruksmetoder infördes och konstgödning blev tillgänglig försvann behovet allt mer av naturbeten i synnerhet de dåligt avkastande skogsbeten. Nu gödslas gärdena där vinterfodret tas och beten läggs nära ladugården då det är många kor som skall mjölkas två gånger varje dag.

Jag frågade mamma hur de fick fatt på korna när de gick på skogen och de skulle mjölkas. Men det var inte svårt menade hon då korna kom hem själva när det var mjölkdags. Så det var att ta mjölkpall och spann och gå ut och mjölka.

Varje vår blev det långa promenader runt alla marker för att göra gärdsgårdssyn. Vårt land bestod av många mil med gärdsgårdar, och till detta gick det åt mycket små träd och slanor. Detta tillsamman med plockhygge och betande kor gjorde att vi hade ett öppet landskap och en öppen ljus skog, inte alls som de massiva täta produktionsskogarna vi har nu förtiden, varvade med stora avverkningsområden. Skogen var blandad med öppna gläntor där gräs och blommor växte vilket i sin tur gav mycket mat för djuren. Ordet glänta och skoglyckor är ett ord som vi nästan glömt.

Efter slåttern i juli då höet samlats in till vinterfoder släpptes så korna på ängen. De välbetade ängarna och skogarna gav en stor mångfald av blommor och växter.
I dagens skogar är det ofta för mörkt för gräs och blommor, och de stora gödslade åkrarna ger inte alls samma förutsättningar för dessa livsformer. Vårt nya jordbrukslandskap har blivit ett problem och hot mot många insekter och fåglar. Här finns en stor anledning till vår minskade biologiska mångfald vilket kanske har blivit ett större hot än klimatförändringarna.  

Men att sätta djur på skogen idag är ju inte alls så enkelt och självklart. Just för att det är mörkt och inte så mycket gräs. Vi har röjt undan en del och nu får korna hjälpa till att röja genom att beta och trampa ner. Förhoppningsvis blir det lite ljusare efter några år vilket i sin tur ger mer mat och dessutom en ökad mångfald av både växter blommor och insekter.

 Nu blev det fyra kor men fem kalvar då det var ett tvillingpar. Meningen var nu att de skulle släppas i den nya hagen, skogshagen för att gå där några veckor och sedan släppas till den större hagen. Här skulle vi dessutom stänga av den bortre delen så den delen får vänta in i augusti och blommorna har blommat klart. Lite återhämtning helt enkelt.

Kossorna kom och släpptes i skogen, men kalvarna tyckte att sjöhagen såg mycket mer lockande ut så det första de gjorde var att springa rakt genom staketet. Efter lite om och men kom de tillbaka in till sina oroliga mödrar och jag och Kenneth lagade staketet.
Plötsligt nästa dag hade vi återigen en kalv på fel sida, nere i sjöhagen. I stället för att bråka med dem bestämde vi att öppna upp och låta alla återförenas i sjöhagen. Nu i helgen fick de finna sig i att återigen bli motade in i skogshagen där de nu går. Vi får se om de accepterar saken nu eller om det blir ytterligare utbrytningsförsök.