Från ladugårdsplan till Stureplan

Med en stukad fot blev jag sittandes i soffan, snö och solsken där ute men jag kom på sin höjd ut till köket. Nu skulle jag passa på att gå igenom lådan med pärmar som blev kvar vid den stora vindsröjningen inför ombyggnaden (vill du läsa kan du göra det här). Det var inget speciellt i pärmarna, 55–65 år gammalt bokföringsmaterial som kvitton och fakturor. Men Kenneth tyckte det skulle vara kul att bläddra igenom dem innan de eldades upp, och sen har de blivit liggandes i lådan och fortfarande nästan 3,5 år senare så var det ingen som bläddrat igenom dem.

Jag lyfter upp den första pärmen, en brun pappärm som det står ”Gårdens kvitton” på ryggen, 1/1 1958 till 31/12 1958. Tydligen fick det plats mer i pärmen för intryck i övre kanten står det också 1/1 1959 till 31/12 1959. Jag öppnar pärmen och den där speciella doften av gammalt papper slår emot mig, samma doft som sprider sig när du öppnar en gammal bok eller går in i ett antikvariat. En behaglig känsla av något som länge legat dolt och gömt mellan två pärmar.

Överst ligger deklarationen från 1959, den är prydligt ifylld av pappa med skrivmaskin. Något flyktigt minne från barndomen seglar upp, jag kan se honom sitta vid sin gamla skrivmaskin (som fortfarande står på vinden), sittandes vid matbordet i det sk finrummet och knappande på sin maskin medan vi satt i rummet bredvid och såg på tv. Jag får lov att sitta en stund och låtsas skriva på maskinen innan jag blir ivägskickad till de övriga i familjen. Men också många andra gånger i livet som jag sett honom sitta djupt koncentrerad vid sin skrivmaskin och skriva ner sina brev, inlagor, överklagningar och svar för främst sina kunders räkning nere på sitt kontor i Valdemarsvik. När hans fingrar inte längre ville följa honom på skrivmaskinens tangenter, när datorns ordprogram sprang i fatt honom, det var då jag fick ta vid för att skriva för gården och hans egen räkning.

Men nu när han den 15 februari 1960 fyllt i sin självdeklaration är han tämligen nygift och han vet nog att det här med att driva detta lilla jordbruk inte kommer att fungera. Det kommer inte kunna försörja honom och hans förhoppningsvis blivande familj. Hans skrivmaskin är hans verktyg, visst kan han räkna men framförallt kan han skriva och formulera sig. Han drömde om utbildning men det var inte farfars plan, klart pojken skulle driva jordbruket vidare.

Jag bläddrar vidare, det är kontrolluppgifter från Norrköpings slakteriförening och Östgöta-lantmännens centralförening, medlemskap i Röda Korset för både pappa, farfar och mamma och det är inbetald radio och tv licens och leverans av mjölk samt varor från Mjölk Centralen. Gamleby Mek. Verkstad hade den 7 december 1959 levererat och installerat en frysbox på 365 l. Farfar har varit på auktion och köpt taggtråd och en timmerkälke. Timotej och vårvete i jutesäck har köpts.

Jag bläddrar bakåt i händelserna kommer in på 1958 och det är ungefär samma fakturor här, många namn på leverantörerna är bekanta som Lövbo kvarn, Knutssons elektriska och Gållösa Grus, men andra namn jag aldrig hört. Finns två Järnaffärer och i Stjärneberg ett Konsum där det har handlats både yxa och bensin.

Så dyker det från min barndom upp ett mycket välkänt namn, Jacobsson dam och herrekipering. Jag inser att den 17 juni har det hyrts frack och inhandlats både skjorta och strumpor, det är bröllopskläderna som har hämtats ut. En vecka senare skulle han gifta sig.
Ännu ett känt namn från min barndom, Carlssons Möbelaffär, samma dag som det hämtades bröllopskläder hos Jacobsson har det också inhandlats hyllor, byrå, skrivbord och både spegel och gardiner. En viss förändring var på gång i Bankeböte.

 

 

Så i december -58 dyker ett kvitto upp på en inköpt TV, så många historier jag hört om hur de var först i trakten med TV. Måste ringa mamma och fråga, hon skrattar glatt åt minnet. Farfar skulle till Valdemarsvik och klippa sig och handla lite och så kommer han hem och meddelar att han köpt en TV. Han var som ett spralligt barn som väntar på tomten, och redan samma kväll så kom Tv:n hem och blev installerad. Lördag, söndag och onsdag var det sändningar och då var hela vardagsrummet fullt av grannar. I julklapp så hade mamma och pappa fått den ganska nya heta produkten Tv-kanna av mormor och morfar. Den sa mamma kom väl till användning då det var rena kaféverksamheten. Till OS-året 1960 hade flera grannar skaffat egen tv och det blev allt tommare i vardagsrummet.

 

Jag och den berömda TV-apparaten

Tillsammans med deklarationen för 1958 så finns ett brev från Taxeringsnämnden, ”Underrättelse om avvikelser från självdeklarationen”. Inkomst från något kapital har tydligen inte tagits upp och har nu påförts både hos pappa och farfar. Ett kort ganska informativt meddelande underskrivet av taxeringsnämndens ordförande. Jag småler och tänker på de skrivelser som Skatteverket idag skickar ut på flera sidor med specifikationer och text om möjligt överklagande. Taxeringsnämnden var en tillsatt nämnd som bestod av lekmän från trakten, utvalda och betrodda av kommunen med en ordförande som inte skulle komma från trakten och skulle inneha beskattningskunskaper. Denna nämnd skulle granska att invånarna hade lämnat riktiga deklarationer. Då visste inte pappa att han ca 10 år senare skulle bli taxeringsordförande i Åtvidaberg och Hannäs.

Jag tittar i korgen efter en ny pärm och där är en från 1965, kul det är ju mitt år, det året som jag föds. Överst sitter åter ett skrivmaskinskrivet brev, välformulerat med information till deklarationen att Realisationsförsäljning av hela nötkreatursbesättningen i ägo sedan 1926, alltså det året som farfar och farmor arrenderade Danebo i Gryt och satte upp sitt eget hem och lantbruk. Under 1965 har alla korna sålts. Nu skulle de satsa på grisuppfödning.
Kvittona är annars mycket lika från de kvitton som fanns- 58 och -59, samma leverantörer och samma bensin, taggtråd och kraftfoder fast nu allt fler inköp av grisfoder. De båda järnaffärerna är sammanslagna och heter CJ Carlssons Järnaffär och affären i Stjärneberg är inte längre Konsum utan heter Aldéns livs. Men det är färre kvitton och tråkigare. Jag bläddrar snabbt igenom pärmen.

De hade hänt mycket mellan 1958 och 1965, pappa hade gift sig, fått sitt första så efterlängtade barn och han hade börjat studera. Han satt inne vid sitt skrivbord och läste Hermodskurser i ekonomi. Farfar var sur då han inte alls såg nödvändigheten med att läsa, var bättre att han hjälpte honom ute på gården. Men pappa ville något annat, även om de några år skulle jobba med grisuppfödningen så var pappa på väg bort. Han skulle inom några år starta sin egna redovisningsbyrå och hjälpa sina kunder bönderna att både räkna och skriva. Hans liv skulle få tre ben, familjen, sitt företag och Bankeböte.

Jag lägger ner pärmarna, så mycket av ett liv som går att finna bland kvitton och fakturor. Ändå glad att han och mamma valde att fortsätta att kämpa för att behålla och bo i Bankeböte.