Från ladugårdsplan till Stureplan

 

Orsaken varför han fick detta med blomsterängar på hjärnan vet jag inte, han läser mycket på olika ställen och i olika medier så ibland tror jag inte han riktigt själv vet var idéerna kommer ifrån. En blandning av lite all möjlig information och inspiration. Men jag tror att förra årets läsning av ”Galen i humlor” var upptakten till att en stor vilja och längtan att göra det ( se inlägg Galen i humlor från förra sommaren). Kunde författaren Dave Goulson leta upp en gård, satsa en massa pengar, kämpa i tio år med att få bort all konstgödsel från gården och skapa ängar och miljöer för humlor, bin, fjärilar och andra insekter att leva i så skulle ju vi kunna också. Vi har redan en gård, vi har marker som varit i träda och mycket lite konstgödsel har använts de senaste 30 åren. Var börjar vi sa Kenneth?

Det första han fick ögonen på var ett gärde på ca 3 hektar. Här blir bra, hur gör man?

Han började söka och fråga, och många var villiga att ge råd. Han måste avlägsna gräset, slå och ta bort det från gärdet. Plöja upp så jorden vänds och sedan så blomsterängsfröer. 

-Hela gärdet, säjer jag förskräckt?

-Javisst, tänk dig ett fält med blåklint, vallmo, prästkragar och alla andra blommor?

Ja, jovisst det låter fantastiskt, men det låter också som ett galet stort arbete? Och vad koster blomfröer (jag tänker på fröpåsarna som räcker till fyra rader i odlingsbädden och kostar 30 spänn) Och sen måste det ju slås för att få effekten blomsteräng eller slåtteräng? Och hässjas.

Våra grannar i Finntorp skrattar och säger att det finns både plog, harv och ett slåtteraggregat i Bankeböte så det skall nog ordna sig. Och de tänker nog att han är lite galen men samtidigt gillar de iden.

Men Kenneth tänker om lite, vi kanske ska börja i mindre skala? Han funderar på att ta en bit av gärdet. Han behöver en jordfräs bestämmer han och lyckas lura med mig ut i Kolmårdsskogarna och leta upp en begagnad jordfräs. Den resan skulle kunna vara ett eget blogginlägg, med bensinlukt i hela bilen och en GPS som var för snabb och felåkningar och hur en tur som borde tagit så där en till en och en halv timme istället tog tre timmar.

Anna gapskrattar. Vad är så kul undrar Kenneth lite surt?
-Jag kan se dig mitt ute på gärdet gående med en liten jordfräs. Folk kommer tro att du blivit fullkomligt galen.
Det är där någonstans han bestämmer sig för att prova bakom lagården på en mindre bit vid väggen. Men så mycket nässlor som där blommar så är det nog alltför näringsrik jord. Han försöker då lura på sig en bit av gräsmattan runt mammas hus, och hon som nu börjat stagnera vad det gäller sin tomt och trädgård som hon snart skall lämna, tycker att det kan han ju få. Även om hon har svårt att se att inte alla hennes klippta gräsmattor klipps prydligt även framledes, så lockas hon nog av tanken på en riktig blomsteräng som från hennes barndom.

Men då tar han beslutet att denna sommar få det bli en provbit utanför vårt hus i Furuviken. Han har koll och kan vattna lite i början

Några centimeter ny jord läggs på som skall vara tämligen näringsfattig och innehålla mycket sand. Sandlådesand som blandas med "vanlig" jord eller såjord har han fått som rekommendation. Vi lade först ett lager "vanlig" jord och valde sedan att hälla på några påsar såjord.

Ängsfröblandning för humlor hade Kenneth valt, vilket kanske inte förvånade någon. Men även några plantor planterades för snabbt resultat. Sådana fröer hittar du i välsorterade butiker men även på nätet. Pratensis är experter och kan allt om detta. Tiden för sådd är egentligen under tidig höst för att det behövs en del vatten i början. Men nu så har vi ju bara provsått en bit och kunde vattna "ängen" den första tiden.

Plantorna blommade först, Johannesört, Blåklocka och Ax Veronica kom igång först. Av de blommor som såddes så är de ettåriga blommorna som blommar första året, de andra får vi vänta på till nästa år. Nu blommor Blåklint, Vallmo och den vackra blomman Klätt som nu för tiden är mycket sällsynt men som fanns på den klassiska ängen. Jag vet inte med mig att jag sett den blomman.

Jaha säger ni varför blomsterängar? Vi har under de senaste 50 åren förlorat en rad växtarter då fält och jordbruksmark fått växa igen. Förr slog man ängarna för att få foder eller djuren gick och betade på stora områden. De ängar som man idag slår för att få vinterfoder är gödslade och sås med fröblandningar som skall ge så näringsrikt foder som möjligt till djuren, så många blommor finns inte mer än klöver. För övrigt har fälten och ängarna vuxit igen, i buskar och skog trivs inte ängens blommor.

Vi behöver dessa ängar för vår biologiska mångfald, för att bin, humlor och fjärilar skall ha mat och för att de i sin tur skall pollinera och ge oss mat. För att vi skall ha ett fungerande ekosystem. Och för de flesta av oss symboliserar nog ännu ängen trygghet, sommar och naturlig skönhet (se bara på reklamen som spelar på våra trygghetskänslor med ängar o sommarbruna ben).

Men inte bara en äng på en gammal åker kan göra skillnad. I denna stressens tidsålder ser allt fler husägare en möjlighet att slippa klippa gräs, riva mossa och bekymra sig om vattning. Man låter en bit av gräsmattan bli en blomsteräng. Både för njutning och mindre arbete.

Vägverket röjer våra vägrenar mycket mer sparsamt och selektivt. Av en händelse läser jag ett gammalt inlägg från 2013 på Vägverkets hemsida att man nogsamt varje sommar röjer bort allt längst med vägkanterna. Läser reportage från 2017 om Vägverkets ekolog och miljöexpert som gör inventering av värdefulla växter så man kan skydda dessa bitar av vägarna där de finns. Synsättet ändras. Och du kanske har sett blomsterprakten längst många av våra vägar denna sommar, blåklint är ju inte direkt ett hinder för fri sikt.

Nu är Kenneth tillbaka vid Måsen, det gärde han började planera blomsteräng på. Kanske börja med en fjärdedel eller en åttondel? Arrendatorn, denna tålmodige unge man, erbjuder sig att hjälpa till.
Och när nu duken runt avloppsanläggningen är på så ser Kenneth plötsligt oanade möjligheter att inom några år kunna ordna en blomsteräng runt dessa brunnar, inget ogräs kommer ju ha en chans och en sandig, mager grund att jobba ifrån. Kanske Parksliden i slutet kan leda till något positivt?

Och Anna har inspirerats.
-Skall du ha en blomsteräng vill jag ha en äng med Solrosor, gör hon klart för Kenneth som inte är sen att hänga på. Finns nog plats på Måsen för lite Solrosor också.

Under tiden njuter jag ännu någon vecka eller två av hans lilla miniäng utanför dörren. Sen skall det slås, men hässja lär bli svårt. Vi får invänta lite större fält och låta detta gå i komposten.