Från ladugårdsplan till Stureplan

För några veckor sedan frågade vi Kenneth o Johnny i Finntorp om de kunde hjälpa oss att få ut maskiner från ladugården. Jovisst det kunde de. Några dagar senare hade Kenneth ett ladugårdsmöte med dem. Jo de hade ju maskiner både till att dra och pressa och lyfta. Men att få ut det där stora gamla tröskverket var lite problematiskt konstaterade de.
-"Det vore ju enklast om ni kunde riva traktorsgaraget för det är ju i vägen och då skulle ni dessutom få den där ladugårdsplanen som ni tycker er sakna? Och traktorn kan ni ju ha någon annanstans nu när ni får mer yta."

Några timmar senare hade vi tagit det gemensamma beslutet att vi river det.
Det gör ni rätt i sa mamma, det pratade pappa och jag om flera gånger men det blev aldrig av.

Att huset står i vägen för att få ut tröskverket är ingen slump, det står där för tröskverkets skull. Farfar kallade garaget för maskinhuset. Där i hade han en motor som via en rem gick in till logen och tröskverket och som sedan drog tröskverket.

Ett tröskverk var föregångare till tröskan. Man hade under flera tusen år skördat med skära och lie. Men under 1800-talets mekanisering av jordbruket kom både slåttermaskinen, som drogs av hästar och slog av säden, och den sk självbindaren som både skar av och buntade till kärvar. De kom att bli vanliga i Sverige i början av 1900-talet.

I slutet av 1700-talet uppfanns tröskverket men det var egentligen också först en bit in på 1900-talet som den började bli vanliga här i Sverige.
Farfar införskaffade detta tröskverk troligen när de kom till Bankeböte.
Buntarna som självbindaren hade skurit och bundit stoppades in i tröskverket som särskilde kornen ner i en säck och så kom halmen ut där bak. Många hade en lång loge som innehöll både motor och remband och tröskverk.

Mamma berättade att på den gården hon växte upp samägde man ett tröskverk med en massa granngårdar.
Man hjälptes åt och körde tröskverket från gård till gård. Det var bråda dagar. 7 man behövdes det och dessa skulle ha frukost, förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagskaffe och middag. Deras gård var inte så stor men det tog några dagar innan man var klar. Och djuren skulle ju också skötas som vanligt så det var riktigt slitiga dagar för alla i familjen

Troligen någon gång i mitten av sextiotalet så införskaffade farfar och pappa en tröska som traktorn drog, och på den lilla ”balkongen” stod pappa med säckar och fångade upp säden. Då kunde de nu skörda och tröska säden på en gång.

Någon gång i slutet av 70-talet så stoppade man undan även den tröskan och anlitade en bonde från trakten med nya, stor, fin självgående tröska med en tank som fångade upp all säd och fixade skörden på några dagar.

Att skörda säd hade på mindre än hundra år gått från ett mycket arbetskrävande moment som krävde mycket folk till moment som utfördes effektivt och lätt av en man. Dock till ett mycket högre pris då en tröska är en kostsam sak som används under några veckor på året.

Två dagar senare var garaget rivet och borta.

Just nu är det så alldeles väldigt stökigt runtomkring men det skall vi nog städa undan snart.
Det konstiga är att det jag tycker inte det ser tomt ut eller att något saknas, det känns helt naturligt. Nu skall vi flytta elstolpen och hitta ett nytt hus åt traktorn.