Från ladugårdsplan till Stureplan

Den här veckan har det varit dags för fågelholksinventering. Pga Kenneths knäproblem har dessa holkar inte blivit genomgångna på flera år. Vi började så smått förra helgen med de närliggande holkarna, men pga knän och stukad fot med lite hälsporre därtill så var det här med att klättra på stege och samtidigt öppna och städa holkar inte riktigt genomförbart. Men som tur var hade Oscar och kompisen Stoffe tid och lust, så i veckan kunde den stora holkinventeringen genomföras.

Fågelintresse har vi alltid haft, men då var det fåglar i bur. Nästan hela vårt gemensamma liv i olika perioder har vi haft burfåglar. Dessutom är Kenneths pappa en duktig ornitolog så det kom med födsel och ohejdad vana. Men först för några år sedan när Kenneth kom underfund med den stora bostadsbristen för fåglar och insåg att vi ju hade alla möjligheter att hjälpa till, om detta kan du läsa här, så kom också intresset för de vilda fåglarna runt husknuten.

Solen sken och det var ett härligt vårväder när de tre gick iväg med stegar, verktyg och anteckningsblock.

Varje holk har öppnats och rensats och antecknats samt numrerats. Summa 65 holkar i olika dimensioner och fågelarter. Det är holkar för mesar, starar, ugglor, trädkrypare och skrakar bla. Så tillkommer 15 fladdermusholkar.

De allra flesta holkar har varit bebodda, ca 85%, ibland av både fåglar, humlor, getingar och bålgetingar. Troligen avlöst varandra. I några fanns kvarlämnade ägg, i en fanns en rejäl  honungskaka, i en annan en död fågelunge som kanske aldrig hann bli redo i höstas och i en holk vid Magretstugan låg en ihjälfrusen blåmes. Stannfåglarna kan ibland under vintern ta skydd i holkar men för denna räckte inte holkens skydd. Några holkar var angripna av hackspett, kan angripa ganska hårt när de får korn på något intressant i holken.

Alla starholkar var till vår glädje bebodda, efter att de under många år varit borta från Bankeböte så kom de för några år sedan tillbaka, antagligen för en bättre livsmiljö pga betad strandäng. Vi satte upp säkert 15 st starholkar för att erbjuda dem bra bostäder runt hagen och i somras hade vi massor med starar.

Holk för Trädkrypare, den klättrar uppför trästammen från trädets rot. Vi har två holkar och båda hade varit bebodda

 Och det här är en Trädkrypare

 Vi har också tre uggleholkar. Den ena upp i Oxagen hade getingarna tagit över helt och en hackspett gett sig på rätt hårt. Lockar nog ingen uggla men Kenneth lämnade kvar den ännu ett år för getingarna eller kanske andra fåglar.

Den andra uggleholken sitter helt öppet bakom ladugården. Första året hade en nötväcka murat igen hålet, typiskt beteende av en nötväcka att anpassa en bra bostad till sig själv. Denna luriga lila anpassningsbara fågel tillhör också en art som ökar stadigt i antal.
Förra året så flyttade en knipa in i holken, för mig var det nytt att de kom upp så långt från vattnet och byggde bo så högt upp. Men att ugglor och knipor delar holk är tydligen mycket vanligt. Men någon uggla har vi aldrig noterat i holken trots att den hängt där några år.

 

Oscar klättrade glatt upp för stegen för att inspektera denna uggleholk, kanske behövdes den städas eller läggas in lite nytt bäddmaterial, både ugglor och knipor önskar sådant.

Ut ur holken stirrar en kattuggla, rakt i ögonen på Oscar! Oscar blir fullkomligt livrädd och i ren chock och med omedelbar impuls hoppar han drygt 2 meter rakt ner. Kenneth och Stoffe ser på bara några meters håll den stora kattugglan flyga rakt ut och iväg.

De lämnade holken och även den tredje uggleholken lämnades kvar orörd, det får bli inspektion till hösten. Tror inte det var någon fara, ugglan flög nog hem igen och vi har hört den ropa flera kvällar. Nu hoppas vi den hittar en partner och kan få ungar. Vi skall inte störa mer, det lovar jag. Definitivt inte Oscar.

Några nya holkar skall fixas och några lådor för änder skall snickras ihop och sättas upp på lastberget. Även några fler Skrakholkar skall nog fixas.

Pilfinkarna har redan inspekterat holken vid vår altan, redo att försvara den om någon kommer och konkurrerar. Och nere i viken stampar svanparet runt på isen. Så fort det under de soliga dagarna har blivit en liten vak så simmar de runt i den som de försöker öppna upp mer. De har också viken under stark bevakning om något annat par skulle komma och vilja inta deras utsedda vik.

 

 

På dagens lite vindpinade men mycket vackra vårvinter promenad runt Slätvik kunde vi se en hel flock sjöfåglar som samlats i det öppna vattnet utanför iskanten i Slätviken. En havsörn svävade över dem och gjorde några dyk för ett försök till lunch. Även här låg det två svanar precis vid iskanten och försökte trycka bort isen samtidigt som de bevakade sitt terioitorium, det här skall bli deras vik denna säsong.

Så vi är många nu som längtar till våren, vi är redo att ta emot den.

Ps Skulle du ha lite tid över och vill läsa om havsörnen och om varför just vi i våra trakter så länge haft gott om havsörn, så finns här ett gammalt inlägg om havsörnsprojektet på 70 talet och Kvädöfjärden Ds