0

Tullinge, ett av mina hemma

 
Var i Tullinge i helgen, den plats som i 19 år var mitt hem, min trygghet, min borg. Denna plats där jag känner de flesta gathörn, stigar, vägar och hus. Det är inget särskilt med Tullinge, det är en typisk villaförort till Stockholm med typiska medelklassmänniskor, förvirrande lik så många andra villaförorter till Stockholm eller villasamhällen i landet.

Vårt hem kunde lika gärna ha blivit Nacka, Salem, Huddinge eller Ekerö där vi också tittade efter hus. Men det var här som bitarna föll på plats och det fanns ett hus som vi ville köpa och som någon ville sälja.

 

Vi visste redan den dagen David började i 6: årsklass att här skulle vi bli kvar. Vi visste, och speciellt Kenneth visste, att barnen aldrig skulle behöva ofrivilligt byta skola så som han hade fått gjort flera gånger. Idag vet vi att vi gjorde rätt, våra barns bästa vänner är fortfarande de som de träffade där i 6: årsgruppen. Några av våra bästa vänner är de föräldrar vi träffade där runt skolan, lekplatsen och fotbollsplan.

 

Tullinge, tillhörande Botkyrka kommun, har så som alla andra förorter runt huvudstaden växt och blivit mer en del av Stockholm. Då när vi kom hit var det en ganska orörd, stilla ort med en järnväg som gick rakt genom samhället. Knappt 10 000 invånare och de flesta hade bott här sedan de var barn, kanske i flera generationer eller i alla fall i en grannort. Vi som kom utifrån landet var nästan lite speciella, men vi blev fler och fler. Några invandrare fanns det inte i denna del av Botkyrka mer än en grupp finska invandrare.

Tullinge var från början en av dessa villastäder som under slutet av 1800-talet växte upp runt Stockholm. Byggandet tog fart på riktigt när man 1917 byggde stationen utmed stambanan som korsade Tullinge. Bara något halvår efter vi kom ut till Tullinge invigdes Grödingebanan och spåret förbi Tullinge är nu bara för pendeltåget ner till Södertälje.

 

När vi berättade vart vi flyttat var det många som kände igen Tullinge för att en avlägsen släkting eller någon farmors syster hade haft sommarstuga här. Straxt efter vi flyttat ut kom kommunalt vatten och avlopp till området med sommarstugor och ett helt nytt område med villor och skola växte fram.

Då var flygplatsen, som låg straxt utanför Tullinge centrum, fortfarande en millitär aktiv flygplats, men efter att den stängdes 2004 är nu nästan hela området bebyggt och en helt ny stadsdel växer fram med skola och med dagis. Tullinge närmar sig snabbt 20 000 invånare. Trots att kommunen är känd för sina stora invandrargrupper så bor här i Tullinge fortfarande oerhört få med invandrarbakgrund. Tullinge blir den stadsdel som gör Botkyrka till en oerhört segregerad kommun. Två grupper som lever och bor i samma kommun men som aldrig möter varandra.

 

Men allt detta säger mer om Stockholm och dess förorter än om Tullinge, för fortfarande skulle det kunna vara vilken ort som helst runt Stockholm där nästan alla växt på samma sätt och segregationen växer för varje nytt villaområde som byggs upp.  

 

Men det var här som vårt hem blev, det var här en mycket viktig epok av vårt liv levdes. Då andra av våra vänner hittade sin plats i Gustavsberg, Nacka eller Vaxholm, eller i en villaförort till Norrköping eller Göteborg, hittade vi vår plats här.

Trots att det är två år sedan vi flyttade, när jag rullat förbi skylten Tullinge känner jag att jag är hemma. Jag förstår nu att var än jag hamnar i livet så är Tullinge alltid hemma. Min själ och mitt hjärta kommer för evigt vara märkt av denna vanliga medelklassens villaförort.

Jag valde aldrig bort något, jag har bara adderat till nya platser till mitt hjärta.