0

Augusti - torka, slåtter och fåglar som badar och andra som planerar flytt

Vi har glidit in en bit i augusti.

Många har denna sommar klagat på regnigt och kallt men här ute i kusten har det inte kommit så mycket regn. Väderrapporten denna morgon meddelade extremt torrt och inget regn i sikte. Idag blev det eldningsförbud i vår kommun.
Egentligen kändes denna sommar ganska länge som en vanlig sommar här i kustbandet, mer sol och mindre regn. Men med mycket lite regn under juli och ingen alls på flera veckor så har vi nu extremt torrt. Men kanske är det detta som nu är det normala?

Fortfarande finns det några blåbär kvar men svampen fick vi bara njuta av en kort tid innan de torkade bort. Gräset på ängarna har blivit gult och det knastrar när vi går över bergen. Många björkar lyser gula, säkert också påverkade av flera somrars torka, reserverna är slut.
Vår stora björk vid infarten till trädgården försöker vi hålla vid liv genom att vattna.

Fåglarna har tystnat betydligt även om de här i trädgården fortfarande samlas. De badar i dammen, mumsar på frön som Kenneth kastar ut ibland på ett litet berg eller så äter de av de sista körsbären högst uppe i körsbärsträdet. Pilfinkar, gulsparvar, koltrasten, den orädda nötveckan och så det stiliga skogsduveparet som kommer försiktigt spatserande lite senare på kvällen.

 


En liten hackspett har de senaste dagarna kommit till trädgården flera gånger, säkert är även den intresserad av körsbär.
Tornseglarna som häckar under bodtaket verkar dock ha lämnat oss. Dessa fantastiska flygare som kommer i en enorm hastighet in över trädgården och dessutom ganska lågt. Högt skriande flyger de i flock in mellan husen i rasande fart. Många gånger duckar du bara av känslan av att de skall störta in i dig. När de inte häckar kan de befinna sig i luften i månader. Under sin häckningstid så är de ofta med ungarna i boet över natten men under dagen kan de flyga ganska långt bort för att samla föda.
De lämnar oss redan någon gång under augusti för att frakta sig ända ner till ekvatorn. Som många andra fåglar får vi allt färre tornseglare och de är nu rödlistade, en orsak till att de blir färre är brist på bra boplatser. Så det är alltid med lika stor glädje vi tar emot dem på försommaren när de kommer åter.

Utanför trädgården är det ganska tyst på fågelsång, istället är det gräshoppor och vårtbitare som spelar från morgonen och långt in på natten.

Nu är det dags att börja slå ängarna. Men de nya ängarna är också fulla av fåglar och insekter så Kenneth har valt att avvakta lite. Men trädgårdens ängsparti och runt moloken skall det slås för att sedan också nogsamt räfsa undan allt gräs.

 

Biåkerängen blir inte alls som förra året till mångas besvikelse, torkan har varit ett problem. Men några blommor kommer det, och om vi fick lite regn skulle det bli mer.

 
 
Betet i sjöhagen har vi ju i år delat av i flera delar. Dels ville vi stänga av den bortre delen vid lastberget för att se vad för blommor som skulle komma nu när det varit betat några år, dels ville vi frigöra lastberget till bad för oss människor och inte för kossorna under semestertiden. Av någon anledning så är vi intresserade av samma berg.

Och hagen blev verkligen fin där längst ner med blåklockor, gulmåra, rödklint, backnejlika och även äkta johannesört.

 
 

Sedan har kossorna fått gå i skogshagen i någon vecka i tre omgångar. Och där syns en viss skillnad.

 
 

Nu släppte vi ut dem därifrån, kanske för sista gången denna sommar, ut i stora hagen och släppte även upp den nedersta delen mot lastberget. De blev så glada, kalvarna hoppade runt som om de vore nyss utsläppta efter vintern. Skogshagen verkar inte vara kalvarnas favvoplats, men vi får säga till dem som till barnen när de var små: ibland måste vi ha tråkigt bara för att sedan uppskatta hur roligt det är att ha roligt.

Nu hoppas vi att regnet snart skall komma så vi inte får höstfärger redan nu i augusti utan kan vänta ännu ett tag.