Eldar- och röjarhelg eller Den som spar han har
I helgen var det dags för årliga eldar- och röjarhelgen. Natten mot lördagen öste regnet ner och framåt morgonen övergick det till snöblandat. Temperaturen smög ner till noll och det föll stundtals stora flingor. Allt regn hade bildat små sjöar på gräsmatta och ängar, stora vattenpölar på vägarna och runt stora huset hade det blivit fint med lera.
Men alla ställde upp i regnkläder och stövlar utan att klaga en enda gång, regnet avtog men temperaturen stannade straxt över noll.
Vad som var först på agendan var att elda upp det stora gamla tröskverket, se inlägg från 7 maj. Och så allt brännbart skräp vi samlat på oss under hustömningar och runt husrenoveringen. Det tog ingen tid att få fart på det. Sen skulle vinden tömmas. Vi hade trott att det skulle vara en fredad zon men så kom snickaren fram till att det var enklare att lägga vardagsrummets nya tak ovanifrån, alltså från vinden.
Då passar vi också på att isolera taket där och få till ett bra, isolerat förvaringsutrymme.
Så nu skulle allt ut. Även om mamma har plockat och röjt och kastat under en längre tid fanns det mycket kvar. Dessutom hade vi satt upp ett helt gäng flyttlådor med diverse. Den branta trappan gör det alltid svårt att bära ner saker från övervåningen, och inte blir det lättare av att inget golv finns nedanför trappan.
Jag och mamma var på vinden och tog fram låda efter låda, sak efter sak, och Tarja (Kiras mamma) var god support vad man som utomstående kunde tycka om allt som plockades fram från hörnen. -Det kan ni sälja, det kan ni skänka, det där vill ingen ha. Ibland var en låda tvungen att gås igenom ibland sa vi bara till varandra; släng osedd.
Sedan bildades en kedja från dörren och ner i trappan, nedanför trappan stod sedan någon och tog emot och bar iväg till olika stationer, bränna, till sopsortering, spara, eller några små privata högar som också bildades. Det som skall sparas, gås igenom senare + alla våra lådor, bars ut i boden och där stod Anna och tog emot och försökte stapla och sortera.
Vi kastade mängder med gamla skolböcker, fotografier på folk vi inte längre hade en aning om vem det var. Trasiga lådor, gamla leksaker, hyllor, fyra gamla skrivmaskiner och lika många räknemaskiner. Vi slängde trasiga gamla trasmattor, trasiga gamla lampor, fyra-fem gamla portföljer från olika tider, gamla lakan som gulnat och blivit fläckiga av åldern, gammalt garn och tyg.
Men vi sparade också fina och vackra lådor, hela trasmattor, pappas första reseskrivmaskin, mitt lilla fina leksaksdragspel, linnehanddukar och en gammal vacker lampa från 40-talet.
Ibland dök Anna upp och muttrade något om hur jäkla mycket skit skall du spara. Jag är väl medveten om att jag inte kan ha framme allt och omöjligt ha användning för allt men det gör så ont att kasta saker från farfar eller mormor. Även David skrek ibland utifrån trappan att jag fick ge mig när han fick något obegripbart i sin hand med ordern; Till boden. -Det här kommer ju bara ligga och vänta på att jag kastar om tretti år!
Jag är väl medveten om att det får bli en röjning till, men då tänker Anna ligga i solstolen och se på deklarerade hon tydligt.
Men vi tömde hela vinden, bara en gammal kista som inte går att flytta och ett bord vi inte vet hur man får ner från trappan. Så skönt, detta hade vi fått göra i alla fall förr eller senare, nu kan vi börja förvaringen utifrån vår egna kontroll.
Några av de andra fortsatte mata på elden och hade även hunnit med att gräva inför Annas påkoppling på avloppet.
Allt avslutades med att Kenneth, Anders och David singlade botten av köket.
Helt suveränt, vilket jobb som gjorts. Och nu känns det som vi faktiskt kan slutat kasta, riva och gräva, vi kan på riktigt börjar jobba framåt och bygga upp.