Från ladugårdsplan till Stureplan

 

Under de senaste veckorna har landskapsbilden förändrats något. Alla telefonstolpar och vidhängande ledningar har plockats bort. En epok gick mycket tydligt i graven, just under den tid när alla undersökningar visar att vi har ökat internetanvändandet, tagit till oss än mer av det digitala och dess möjligheter och att nästan alla tog flera steg i den digitala utvecklingen.

Telefonen uppfanns på 1870-talet. Vi brukar ju säga att det var amerikanen Bell som uppfann telefonen men det var flera andra innan Bell som försökte överföra ljud på avstånd. Bell var dock den som 1876 tog patent på telefonen. År 1880 öppnade Bellbolaget det första telefonnätet i Stockholm och 1885 var Stockholm det telefontätaste och telefonrikaste staden i världen.  Staden skull snart förmörkas av alla telefontrådar som drogs över taken, en tråd till varje telefon.

I övriga Sverige blev det också en snabb tillväxt genom privata nätverk, och telefonen var i allmänt bruk i slutet av seklet. Sverige intog tidigt en ledande ställning inom telefonins utveckling och var länge Europas telefontätaste land.

Manuella telefonväxlar och ledningar med isolatorer på stolpar var viktiga steg i början. Telefonnäten drevs av mindre privata aktörer. Men allt eftersom telefonerna blev fler och nätet växte blev det allt för mycket behov av stolpar, ledningar och telefonister som kopplade ihop de olika samtalen. Det statliga Telegrafverket köpte upp de små privata telefonnäten för att länka samman de lokala telefonnäten som slutligen blev Rikstelefon. 1918 hade Telegrafverket fått monopol på telefonin i Sverige.

I städerna skapades stor kyrksalsliknande telefonstationer där i princip enbart kvinnor arbetade med att koppla ihop alla samtal. På landsbygden hanterades de första telefonväxlarna av privatpersoner hemma i deras hem. Oftast var det kvinnorna som fanns tillgängliga för att sköta växeln och även här blev det ett utpräglat kvinnoyrke. Allt eftersom telefonnäten växte så tog det allt mer tid att sköta dessa växlar. Att vara växeltelefonist blev ett utpräglat låglönejobb för kvinnor.

Här var växelstationen placerad i Slätvik, dock med benämningen Udden vilket vi inte har någon förklaring till. Numret i Bankeböte var Udden 12.
Som hos så många andra växeltelefonister så var kunskapen om vad som hände hos grannarna mycket god hos telefonisten i Slätvik berättar mamma med ett skatt. Växeln var öppen från kl 6 på morgonen till kl 9 på kvällen, så du kunde inte ringa på kvällar eller nätter. Mamma minns att när hon började vara i Bankeböte i mitten av 50-talet så var ännu denna manuella växelstation kvar. Pappa hade mycket kontakter i Hannäs och mamma minns att när han skulle ringa sin bekant i Gärdsnäs fick han först ringa Slätviks växel för att där begära Hornsberg, därefter Älgerum, telefonisten kopplade ihop och sade KLART och då kunde han begära Kvarnvik och så till slut kopplades han till Gärdsnäs för att sedan lämna numret som han önskade kontakta. Varje koppling tog några minuter och när han sedan nådde personen han ville ringa i Gärdsnäs var han kanske inte hemma. Eller så kunde det komma ett rikssamtal vilket tydligen gick före och bröt samtalet. Sedan var det bara att börja om igen.

Strax efter, troligen runt 1956–57, så öppnades automatstationen i Gloo och nu blev det betydligt enklare. Bankeböte fick nu det nummer som vi sedan hade ända tills det att mamma flyttade, 360 12. Nu fick vi också den svarta bakelittelefonen med snurrskiva, skapad i Sverige och som varit en förebild för världens telefoner. På 60-talet byttes den ut till den lättare standardapparaten Dialog men fortfarande med snurrskiva.

Den sista manuella telefonstationen i Televerkets nät stängdes 1972.

När jag flyttade hemifrån i början av 80-talet fick jag gå till Televerkets butik i Norrköping och hämta ut en telefon som tillhörde Televerket, det stod stämplat i botten av telefonen. Jag valde med viss förtjusning en ljusgul telefon, men med snurra att slå siffrorna på. Det var en steg mot att bli vuxen att få ett eget telefonnummer och egen telefon. Inga andra telefoner fick användas i detta statliga nätverk. Vänner började nu smuggla hem roliga telefoner från utlandet, tom sladdlösa. Detta var en dröm att kunna ha en sladdlös telefon, istället hade vi långa skarvsladdar för att kunna sitta i fåtöljen och prata trots att telefonjacket fanns i köket. Men under 1993 lämnades monopolet och konkurrerande aktörer kom in på marknaden. Telefonen behövde jag dock aldrig lämna tillbaka, men den blev snart omodern då jag fick både sladdlös och knapptelefon.

Idag har vi som så många andra endast mobiltelefon, allt sker digitalt och några ledningar och stolpar behövs inte längre. Förra året (2019) i september stängdes så nätet här ute och alla fasta telefoner slutade att fungera. Stolplinjerna har ersatts av det trådlösa nätet.

Och nu så plockades alla dessa stolpar och ledningar bort, efter 100 år var detta revolutionerande system utmanövrerat. Detta system som skulle göra Sverige till  framstående inom komunikationstekninken. Inte ens nedgrävda kablar för att koppla upp oss över internet kommer behövas, utan nu sitter vi alla spänt och väntar på vad 5G kommer att medföra.