Från ladugårdsplan till Stureplan

Det här med nyårslöften har aldrig varit min grej, minns inte att jag någon gång haft ett nyårslöfte på riktigt. Men däremot en massa höstlöften. Tycker det är mer naturligt, semester och ledigt och man kan fundera lite på vad man vill göra och behöver göra. Man är ju ofta iväg hemifrån och det är mer naturligt tycker jag att starta upp nya vanor och genomföra nya projekt.

Jo ofta så handlar ju även höstlöften om kilon som skall minskas eller träningsdisciplin som skall skärpas och matvanor som skall förbättras. Men för min del kan det också vara fullkomligt banala saker som att nu skall nya gardiner upp i sovrummet (jag tillhör dem som byter gardiner på sin höjd var femte år), eller att jag skall behålla semesterlugnet i mig och inne jäkta fram när jag går, vilket oftast håller endast några dagar (min kropp innehåller något som familjen kallar stockholmstempo och är jag med dem på stan blir jag ofta tillsagd att stänga av stockholmtempot). Men löftena kan också vara bot och bättring och beteendeförändring.

Denna hösts löfte är att bli bättre på att läsa böcker. Jag har inte slutat läsa men jag har varit väldigt slö på denna punkt det senaste året. Det är så mycket jag vill läsa och blir lite ledsen på mig själv att jag tappat farten helt. Någon sa förvisso när jag började blogga att det blir mycket mindre böcker läst, men det trodde jag inte riktigt. Om det är bloggning eller för mycket Bankeböte och för lite tid vet jag inte. Jag tillbringar ju ganska många timmar på tåg varje vecka så jag borde ju kunna avverka massor med böcker, men man sover på vägen upp, många resor jobbar jag på väg hem och däremellan finns blogg att skriva, poddar att lyssna på, Facebook och nyhetssajter att uppdatera sig på. Och sen somnar man.

Böcker har jag alltid läst, har nog alltid haft minst en bok på gång oftast två och ibland tre. En i väskan, en på nattduksbordet och finns det en tredje är det ofta någon typ av biografi eller faktabok. Jag läser dock inte snabbt så det tar sin lilla tid innan böckerna är utlästa. Jag blandar gärna, läser mer än gärna bra skrivet deckare, men inte deckare för att det är deckare. Och sällan två på raken. Alla slags romaner bara de är bra och välskrivna. Även spännande historier tappar jag fort intresset för om de inte är välskrivna med fängslande språk. Läser gärna historiska romaner men har allt mer märkt att mitt intresse är störst för 1900-tals historia.

Men sen kan jag ge mig ann både Nobelpristagare och andra pristagare, många gånger tar det då förstås stopp. Något som jag gav mig själv i löfte för några år sedan var att när man inte funkar med boken får man sluta att läsa den. Tidigare har jag plågat mig igenom många konstiga saker för att jag skall. Det löftet ångrar jag inte.

Någonstans där vid 10 år började min läslust, jag plöjde allt som kom i min väg. Vi bodde ju inte direkt granne med biblioteket så när jag läst alla Kitty, Dante, hästböcker och diverse andra ungdomsböcker så kom jag till mammas hylla. Hon hade ett jämt sjå att servera mig böcker som passade en 10 åring. Men Widding var en författare som både lärde mig att vilja läsa mer och som lärde mig en del historia. Så presenterade hon Våra drömmars stad serien och jag slukade alla böcker i serien. Redan här tror jag att jag fattade glädjen i en väl beskriven historia och att samtidigt lära sig saker.

Våra drömmars stad blev vid den här tiden film och vi gick och såg den. Oj vad besviken jag var. Jag hade ju en klar bild av miljö och människor och det var ju inte så i filmen. Och jag saknade en massa saker. Jag har allt sedan dess försökt att skilja ganska bestämt på böcker och film. Har jag läst en bok och tyckt om den, ser jag inte filmen. Har jag sett en film läser jag gärna inte boken.

Så nu när filmen Gentlemen kom, baserad på Klas Östergrens klassiker från början av 80 talet, så bestämde jag raskt att nej den här boken har länge stått på listan Skall läsas, så jag skall läsa boken, inte se filmen.

Nu är den först ut i mitt höstprojekt, den går så lätt att läsa och jag konstaterar nöjd att detta projekt går än så länge fint. Men jag kanske ser den när den senare kommer som serie? Men hösten och vintern är lång så vi får se hur bra mitt höstlöfte håller i sig . Sen gör det ju inget om jag går ner några kilon och att träningen återupptas till rutin igen.